En onödig strejk
Sluta viska och höj rösten om läkarrekryteringen, skriver Anders Mansten och Anne Kotavuopio-Jatko.foto: scanpix
Foto: Pär Bäckström
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Genom att "skrämma" folket har man hela tiden pratat om privatiseringar modell USA, i stället för konkurrerande entreprenörskap. Detta har gjort att folket inte förstår skillnaden mellan dessa alternativ.
Att sjuksköterskorna strejkar för en högre lön är förståeligt, när de jämför sej med sina kollegor i den privata sektorn. Men man kan också säga att dom själva är del i orsaken till den lönesituation som de nu befinner sej, genom stödet till arbetarrörelsens monopoliserade krafter.
Varför tjänar de privata mer än dem
i den monopoliserade sektorn?
Samtidigt som arbetarrörelsens parter vill lyfta upp de kvinnliga yrkena till rätt nivå, så har de suttit på både arbetsgivarens och arbetstagarnas stolar vid löneförhandlingarna under alla åren i modärn tid.
Hur kan det då komma sej att sjuksköterskorna i offentlig regi trots det ligger så lågt? Den frågan borde sjuksköterskorna ställa sig när de "motarbetar" mångfalden och privata aktörer i vår sjukvård.
Med i princip en arbetsgivare har man inte så stor kraft bakom sina olika krav, än vad man skulle ha med många arbetsgivare i länet. Jobben är ju kvar oavsett vem som betalar ens lön. Som det är nu så är personalen fast i en "lönefällan".
Är det inte dags för arbetarrörelsen att se över sina principer (ideologin) och visa att man menar någonting med att ställa upp för de lågavlönade kvinnoyrkena, för som det är nu så är det just arbetarrörelsen som är orsaken till dagens strejk inom sjukvården.