Energi är en rättighet
Den svenska energipolitiken har i ett slag förändrats. Kärnkraftsomröstningen 1980 hade tre avvecklingsalternativ, som uppenbarligen inte tagits på allvar. Det har tagit tid och den lilla avveckling som skett, har varit halvhjärtad.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Regeringens öppning för nya investeringar
i kärnkraft kan innebära nya reaktorer, men det är definitivt inte säkert.
Trots att kärnkraften kan innebära en sänkning av koldioxidutsläppen, så är även tekniken för alternativa energikällor så väl utvecklad att den mer än väl kan börja konkurrera med kärnkraft.
Därmed inte sagt att vi ska avstå från nyinvesteringar i kärnkraft. Jag anser att såväl klimatförändringarna, som utsläpp och energibehoven är globala. Vi har växande ekonomier
i Indien, Afrika och Sydostasien och Kina som kommer att innebära kraftigt ökande energibehov. Med all rätt.
Varför ska vi kräva tillgång och billig energi, men inte andra? Under en lång tid framöver kommer vi att vara beroende av kärnkraft. Energibehovet är globalt.
Energiproduktion som kan fördelas, transporteras bygger på ett fungerande energinät. Solelproduktion i Sahara, som många anser är Europas framtid, bygger på kraftigt utbyggda energinät.
En produktion som på relativt begränsad yta kan försörja hela Europa är inte en utopi, utan fullt möjlig. Men elnätet måste globaliseras.
Att som socialdemokraterna med Mona Sahlin
i spetsen försöka stoppa utbyggnaden av ett europeiskt energinät är förödande.
Kortsiktigt kan vi hålla ett mer regionalt el-pris, som när en av ledningarna ut från Norge havererade och gav Oslo ett tillfälligt lågt elpris. Export var inte möjlig. Brister uppstod på annat håll.
Då blir all produktion lokal, med vinster för några få och en fruktansvärd nedsmutsning på andra håll. Rök och koldioxid känner som bekant inga gränser.
Norrbottens miljövänliga elproduktion via vattenkraft är sen länge fördelad över Europa. Vattenfall har valt att även investera i kolkraft. Inte särskilt miljövänlig men en del av det europeiska nätet och påverkar därför vårt energipris. Tyvärr åt fel håll. Kolkraft är dyr jämfört med vattenkraft.
Som ordförande i ett energibolag, Rebab, följer jag ständigt utvecklingen på energimarknaden. Avregleringen har tyvärr bara inneburit högre priser. Anpassningen till Europa likaså.
Tyvärr ser jag ingen väg tillbaka. Vi kan naturligtvis påverka energipriset i lokala energinät som inte bygger på elkraft. Ett exempel är fjärrvärme som är vattenburen. Fjärrvärmepriset
i Boden och Luleå tillhör de lägsta i landet.
Den ena energikällan är sorterat avfall och den andra överskottsgas från SSAB. Det systemet kan inte göras globalt.
Men elkraft är i dag en råvara, precis som etanol, olja eller varför inte mineraler. Tillgång och efterfrågan styr priset. Överskott ger lägre pris, underskott ger högre.
Det vi i dag kallar tredje världen är snart den första. Västvärldens drömmar om ett slags agrarsamhälle där befolkningen i utvecklingsländer inte kräver samma behov av energitillgång som oss andra, är att betrakta som rent översitteri.
Vad vi ska göra är att försöka tillgodose behovet. Det bygger på effektiv och "ren" produktion där det kan ske. Inte på att beröva behövande tillgången. Jag är mycket förvånad över Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterns energipolitik.