Befolkningens behov ska styra verksamheten, inte tillgång och efterfrågan, var något som den politiska ledningen under landstingsfullmäktige i Kiruna upprepade gånger sade var utslagsgivande i den framtida planeringen av vår sjuk- och hälsovård i länet. Det talades också om behovet av lokala lösningar för att tillfredsställa detta behov. När det kommer till konkret verklighet blir attityden en annan.
Detta blev tydligt i den diskussion som uppstod om möjligheter till samarbete med LKAB inom det kirurgiska området i Kiruna. Innehållet i den argumentation som vi får höra från landstingsstyrelsen var intressant.
Vi får då höra utryck som negativ särbehandling och en gräddfil för de 23 000 invånare som bor i Kiruna, en kommun som är ett särfall med långa avstånd till andra sjukhus.
Det talas om "ideologisk syn" och det är beklämmande att i ett motionssvar läsa att landstingsstyrelsen inte anser det vara rimligt att acceptera en medfinansiering av externa parter för att tillgodose befolkningens behov av hälso- och sjukvård. Överlag är attityden till externa aktörer, såsom företag, bekymmersam.
Ska en ideologisk grundsyn styra en viktig verksamhet så att den motverkar ett övergripande syfte; att lösa prob-lemen inom hälso- och sjukvård i ett län?
Ensam är inte stark, inte ens ett landsting. En förutsättningslös samverkan mellan alla parter är nödvändig för fortsatt kvalitativ överlevnad i vårt norra län.