Vi är många som reagerar på den mycket kortsiktiga och obetänkta äldreomsorgspolitik som Bodens nuvarande politiska ledning bedriver. Oförmågan att anpassa sig till den rådande verkligheten har lett till stora underskott. Underskott i den storleksordning som rådde när Bodenalliansen tog över 2002.
Det var en situation som inte var lätt att hantera, men med särskild prioritering och långsiktig planering kunde balans uppnås. En sån prioritering och planering tycks helt saknas idag. Det potpurri av utredningsförslag, som så småningom fokuserade på valfrihetsreformen, visar på på detta.
Hot om hastig stängning av demensboenden, och sedan lika hastig reträtt är typiskt för sättet att agera. Det blir obetänkta beslut och handlingar, i ett slags desperation.
Ett annat exempel på det var kommunledningens nej till att tillåta parboende inom äldreomsorgen. Jag är inte ens övertygad på att man vet vad man sa nej till och när sen verkligheten hinner i kapp så upptäcker man förhoppningsvis hur dumt det var. Alla har i media nu kunnat följa vad beslutet egentligen innebar. Ett dumt och obetänkt nej, som sen äldreomsorgsverksamheten tvingas följa.
Vi föreslog från alliansens sida att tillåta parboende och att de som önskade att få bo tillsammans, skulle få det. I det fall endast en hade biståndsbedömt hjälpbehov, skulle ett särskilt regelverk tas fram för fastställande av mat, service- och hyreskostnader. Allt för att möjliggöra parboende för de par som levt ett långt liv tillsammans och önskade få fortsätta med det.
Dessutom medvetna om den lagstiftning som skall möjliggöra det från och med 1 november i år. Den politiska ledningen får nu stå vid skampålen.