DEBATT: Ett nytt sätt att se på våra möjligheter i Norrbotten

Vår bild av oss själva, våra möjligheter och begränsningar, är avgörande för de val vi gör. Det gäller såväl för oss som individer som för kollektivet i form av den grupp vi tillhör. Och det oavsett om gruppen utgörs av den lokala föreningen, byn, stadsdelen eller om vi väljer att se på oss som norrbottningar, européer eller varför inte världsmedborgare. Tittar vi på bilden av vårt eget län, som den speglas i de offentliga sammanhangen, får man lätt intrycket av att Norrbotten är och förblir ett svenskt råvaruskafferi lokaliserat långt bortom all ära och redlighet. Likt många andra kolonier, rika på eftertraktade tillgångar, riskerar vi att ha vant oss vid att bli betraktade som passiva bidragstagare, helt i avsaknad av egen utvecklingskraft. Tydligast märks detta vid de få tillfällen som kolonin ställer motkrav, till exempel avseende rättvis behandling i form av investeringar och inflytande. Om ingen bryter mönstret riskerar situationen att cementeras i ett typiskt kolonialmakts-lydkoloni-förhållande. Som tur är finns det också många goda exempel på motsatsen, det vill säga att det går att bryta negativa beteendemönster och ta tillbaka makten över den regionala och lokala utvecklingen, inte minst inom EU. Och vägen till framgång verkar alltid gå via samverkan. I alla sammanhang och på alla nivåer. Om människor bara samverkar tycks varken gles befolkning eller stora avstånd utgöra några problem längre. Frågan är vad vi som bor i Norrbotten kan lära av detta. Samt vad som händer om vi bryter det invanda beteendemönstret och börjar se på oss själva och vårt län med nya ögon. Tänk om det visar sig att faktorer som vi vant oss vid att betrakta som nackdelar och hot i stället är fördelar och möjligheter. Kanske är just Norrbottens lokalisering i Barentsregionen vår allra största tillgång. Kanske sitter vi på ytterligare råvarutillgångar vilka kan användas för investeringar och satsningar som i sin tur kan generera vinster och sysselsättning som stannar i Norrbotten. Kanske är det möjligt att få norrbottningarna själva att gå in som investerare och ägare den här gången. Så att vi inte gör om misstaget och låter andra ta hand om såväl investeringarna som de framtida vinsterna. På energisidan vet vi att Norrbotten har mycket goda möjligheter. Länets tillgångar av bioenergi, vindenergi, solenergi samt geovärme- och geokyla befinner sig i en storleksklass som andra regioner bara kan drömma om. Samma sak gäller inom andra utvecklingsområden. Se bara på den växande biltestverksamheten och filmindustrin. För att inte tala om länets framgångsrika basindustrier. Med samverkan och klokskap kan dessa, liksom andra, tillgångar användas för att göra Norrbotten till världens allra bästa region att bo och leva i. Och om man väljer att se på Norrbotten med nya ögon, är det då inte fullkomligt självklart att här ska finnas en modern järnvägsförbindelse i form av Norrbothniabanan? Liksom att Norrbotten ska ha bra flyg-, sjöfart- och vägförbindelser. Inte ska vi väl nöja oss med en infrastruktur likt den nu befintliga ostkustbanan, vilken inte ens var modern när den byggdes för omkring hundra år sedan? Varför gå i fällan och träta inbördes om vad som behövs mest? Varför inte bryta mönstret och samverka för att Norrbotten ska ges rättvisa förutsättningar att kunna ta ansvar för sin egen utveckling? Och det oavsett om det handlar om vägnät, tågnät eller kraftnät.

Debatt: Ett nytt sätt att se på våra möjligheter i Norrbotten

Likt många andra kolonier, rika på efter-traktade tillgångar, riskerar vi att ha vant oss vid att bli betraktade som passiva bidragstagare, helt i avsaknad av egen utvecklingskraft, skriver Fred Nordström.