Ett onödigt lidande
Vi är friskare och piggare och lever längre nu än någonsin. De är inte så många år sedan det aktiva livet tog slut vid pensionsåldern då man var gammal och utsliten. Nu fyller många pensionärer dagarna med mycket aktiviteter.
Foto: JESSICA GOW
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men något som uppmärksammas dåligt är risken att råka ut för fallolyckor som ökar i takt med att vi blir äldre.
Att bara ett par sekunders verk kan ända ett tidigare aktivt liv har många av oss och inte minst beslutsfattare inte tagit till sig.
I Sverige dör 1 500 personer varje år av fallolyckor. Ännu fler som faller men som inte avlider kommer aldrig tillbaka till sitt tidigare pigga liv. De är kanske tvungna att flytta från sin vanliga bostad till ett äldreboende eller blir kraftigt nedsatta i sin rörelseförmåga efter fallet och beroende av stor insats från hemtjänsten.
Nästan allt detta onödiga lidande går med rätt kunskaper och insatser att förhindra.
Dessa olyckor kostar samhället fem miljarder kronor per år och då är det bara räknat i krassa kronor och öre och inte i allt lidande.
Notan som uppstår betalas av kommun och region med ungefär hälften var. Till detta kommer bränder och trafikolyckor där även äldre är inblandade i hög grad.
Det finns massor av kunskap på hur man kan förhindra att olyckorna inträffar men dessvärre finns inte denna kunskap på rätt plats hos dem som har det beslutande ansvaret.
Det behövs ett nationellt samlat ansvar för de här oerhört viktiga frågorna.
I Karlstad har man nyligen startat ett kunskapscentrum för äldres trygghet och säkerhet. Man samarbetar med brottsofferjouren, polisen och räddningstjänsten men även med det kommunala pensionärsrådet som har en viktig roll. Även Karlstad universitet visar framfötterna genom att starta en utbildning i frågorna.
I Karlstad var det kommunstyrelsen som tog initiativet där man förstod vikten av att synliggöra problemet med äldreolyckor.
I stället för att lägga miljarder på benbrott, skallskador och vårdplatser och extra hemtjänsttimmar i förtid kan man satsa dessa pengar på våra äldre och på saker som gör att olyckor inte inträffar.
Exempelvis på något så enkelt och viktigt som att få komma ut i dagsljus på en promenad vilket stärker balansen och motverkar benskörhet. En hjälpande person som fixar gamla brandfarliga lampsladdar, glödlampsbyte eller att hämtar ner saker från högsta skåpet eller vinden...
Kunskaperna och tekniken finnsn, när ska man börja använda sig av dem?