Ett planekonomiskt tänkade hämmar utvecklingen
µ Svar till Lennart Thörnlund, Bert Johansson och Heino Wachter, NSD Debatt den 23 maj.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men är det verkligen ansvarsfullt av regeringar att hålla enskilda industrier under armarna med subventioner?
Historien är full av exempel på politiker som vinner kortsiktig popularitet genom att särgynna enskilda företag. Erfarenheten från denna politik är dock allt annat än positivt. När skattebetalarnas pengar används för att gynna enskilda näringar bevaras en gammal industristruktur som saknar bärkraft.
Under 1970-talets varvskris satsades 155 miljarder kronor i dagens penningmängd för att bevara varvsindustrin. Men varvsindustrin dog ändå ut. Det stora slöseriet med skattemedel fick huvudsakligen som effekt att den nödvändiga strukturomvandlingsprocessen fördröjdes. Den nuvarande nedgången beror inte bara på finanskrisen. Det är också en globaliseringskris. De nya marknadsekonomierna i Östeuropa samt Indien och Kina blir allt starkare konkurrenter till oss. Dessa länder är mycket tillväxtinriktade och kombinerar mycket låga och ofta platta skattesatser med en företagarvänlig politik. Det är ingen slump att indiska Tata Motors köpt upp Jaguar och Land Rover, eller att många av Volvos spekulanter är just kinesiska bilföretag.
De politiker som menar att vi genom subventioner kan hålla våra bilföretag under armarna lurar oss, det är ett planekonomiskt tänkande som kommer att hämma utvecklingen och leda till kontinuerligt slöseri med skattebetalarnas pengar. Den svenska bilindustrin kan mycket väl komma att kvarleva och växa, men det måste i så fall ske på egna meriter.
Regeringen har ett ansvar. Den borde fråga sig varför Sverige i så stor utsträckning är beroende av gamla industriföretag som
i många fall grundades för 70-80 år sedan.
Hur kommer det sig att inte ett enda av de största entreprenörsdrivna företagen grundats efter 1970?
Vi måste få fart på företagande
och utveckling så att nästa generation
kunskapsintensiva teknologiföretag
och tjänsteföretag kan växa fram, inte
slösa skattemedel på subventioner av
industrier.
Sverige behöver inte en protektionistisk linje, utan i stället en tillväxtorienterad linje som belönar företagande och arbete.