EU blundar för omvärlden
Dagens kriser i världen bekräftar bilden av ett EU som, trots sina 50 år fyllda, har en oförmåga att se och agera på vad som händer runt om i världen. EU-kommissionen förhandlar just nu om nya samarbets- och handelsavtal, bland annat med flera utvecklingsländer i Latinamerika.
Foto: OBED ZILWA
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Egentligen är det den europeiska industrilobbyn som genom styrdokumentet "Global Europe - competing in the world" fått EU-kommissionen att prioritera jakten på nya marknader och billiga råvaror. Men är det som är bra för europeiska företag självklart bra för att lösa de stora framtidsfrågorna?
Ordet frihandel ger en illusion om att det skulle handla om rättvisa spelregler fast det egentligen handlar om något helt annat. EU subventionerar sitt jordbruk, sin industri och sin finansiella sektor med enorma belopp. Europeiska företag har en väl fungerande infrastruktur att falla tillbaka på, och ett par sekel av industrialisering bakom sig.
Det historiska försprånget och skillnaderna i förutsättningar går inte att överskatta. Det kan liknas vid ett parti schack där den ena spelaren ännu saknar drottning, löpare, springare och torn.
Denna utvecklingsmodell har byggt på en syn på att jordens naturresurser är oändliga och den har lett till extrema konsumtions- och välfärdsklyftor i världen. Vad kan få EU att öppna ögonen för vad denna utveckling fört med sig? Den strida strömmen av larmrapporter som följt i denna politiks kölvatten, borde få våra EU-parlamentariker att reagera:
Enligt allt fler bedömare kan oljekrönet snart vara nått och atmosfärens förmåga att ta upp växthusgaser tycks mättat. Forskarrapport efter forskarrapport larmar om risken för att vi rusar fram mot en situation där konsekvenserna av den globala uppvärmningen kan bli ödesdigra för mänskligheten.
Jordbrukets två grunder - odlingsjord och färskvatten - minskar konstant, vilket gör att matkrisen bara växer. FAO larmar om att 963 miljoner människor svälter i dag. Detta är fler än för 40 år sedan, och detta trots en makalös ekonomisk tillväxt.
Är global frihandel, på transnationella företags villkor, med ökad gruvbrytning och exploatering av oljefyndigheter och fler storskaliga odlingar för att producera biobränslen, djurfoder och pappersmassa den mest relevanta politiken när hungern ökar i världen och världen riskerar en klimatkatastrof?
Konsekvenserna av denna storskaliga exploatering av naturresurser har i många fall lett till sinande och kemikalieförstört färskvatten, hotad biologisk mångfald, skövling av regnskogar och människor som drivits bort från sina traditionella marker och territorier.
Medan våra hav töms på fisk av jättetrålare, hungrar småfiskare runt kusterna
i Afrika, Asien och Latinamerika. De rika människornas konsumtion har skett på bekostnad av fattiga människors närmiljö och välmående. Halva jordens befolkning lever på mindre än två dollar per dag. Är det etiskt försvarbart att stödja en utvecklingsmodell som får sådana miljö- och fördelningseffekter?
EU borde i dag vara motorn för att skapa en globalt hållbar politik som bidrar till att svepa bort hungerepidemin från jordens yta. Därför är det hög tid för de blivande EU-parlamentarikerna att ge besked. Hur ska ni tackla de verkliga ödesfrågorna när ni sitter
i EU-parlamentet?