EU ökar de globala klassklyftorna
Det pågår en skandal i det tysta. 963 miljoner barn, kvinnor och män går och lägger sig hungriga varje kväll, i en värld fylld av överflöd. Samtidigt som vi är mitt uppe i en mat- och klimatkatastrof förhandlar EU nya handelsavtal med fattiga länder över hela världen.
Norge och USA har fryst handelsförhandlingarna med Colombia på grund av landets kränkningar av mänskliga rättigheter. Bilden är från en fattig stadsdel i Medellin, Colombia. Foto: William Fernando Martinez
Foto: William Fernando Martinez
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är inte en tillfällighet att två av de fattigaste länderna i Latinamerika, Bolivia och Nicaragua, har fryst eller känt sig tvungna att lämna förhandlingarna. Eller som Fernando Luis Arias från det colombianska ursprungsfolksnätverket ONIC sa till svenska riksdagsledamöter vid ett besök nyligen: "EU och de andinska länderna är regioner med enorma sociala och ekonomiska skillnader. Det är som en förhandling mellan en tiger och en bakbunden åsna".
Såväl Norge som USA har å sin sida fryst handelsförhandlingarna med Colombia på grund av landets kränkningar av mänskliga rättigheter. Särskilt ursprungsfolk har drabbats hårt av den colombianska militärens våldsutövning.
Men EU, som framhärdar som en av världens människorättsförsvarare, fortsätta lugnt förhandla med Colombia. I den internationella konkurrensens namn är EU så ivrig att få till nya frihandelsavtal med länder med rika naturresurser att den är beredd att splittra de regionala integrationsprocesser som pågår i Latinamerika och blunda för de mest hårresande kränkningarna av mänskliga rättigheter.
En nyligen framtagen studie av Kommerskollegium (2009:3) visar på tydliga välfärdsrisker för fattiga länder att ingå frihandelsavtal med EU. Tullinkomsterna minskar, som ofta är en betydande del av fattiga länders skatteinkomster, och den lokala framväxande industrin får svårt att konkurrera med de europeiska företagens stordriftsfördelar, vilket i värsta fall leder till avindustrialisering.
Eftersom utvecklingsländer redan har god tillgång till EU:s inre marknad, så handlar frihandelsavtalen främst om att det är EU som ska få bättre tillgång till utvecklingsländers marknader.
Före valet den sjunde juni hoppas vi på besked om hur kandidaterna till EU-parlamentet kommer att förhålla sig till EU:s handelspolitik.
Francisco Contreras