Som europeiska socialdemokrater tar vi ansvaret för att modernisera välfärdsstaten
i det nya seklet. Globaliseringen ökar, inte minskar, de politiska institutionernas och politikens betydelse. Den sociala dimensionen i våra ekonomier - de sociala rättigheterna, tryggheten och den sociala dialogen - måste vara kärnan i hur vi tryggar vanliga människors möjlighet att möta ekonomiska förändringar och se framtiden an med tillförsikt. Reformer måste understödjas av tillväxt och ökad sysselsättning.
För oss innebär ett socialt Europa ett antal gemensamma värderingar. I Danmark, Sverige, Ungern och i Tjeckien liksom i EU:s andra medlemsstater, har vi en gemensam syn på jämlikhet, social rättvisa, solidaritet och välstånd för alla. Vi ser EU som ett viktigt redskap för att slå vakt om och förstärka dessa värden i en globaliserad värld.
Kring detta har en del politiska förvrängningar kunnat märkas under de senaste månaderna: att den skandinaviska ?modellen? skulle exporteras till resten av Europa och att de sociala systemen och arbetsmarknadssystemen i de nya medlemsstaterna skulle utgöra ett hot mot de skandinaviska ländernas system. Detta har inget att göra med vår uppfattning av vad socialdemokratisk politik innebär.
Våra respektive länders sociala modeller har vuxit fram över tiden och har formats av vars och ens historia, geografi och samhälls-utveckling.
Vi ska lära av varandras erfarenheter. Men detta är inte detsamma som att exportera en ?modell? eller att försöka påtvinga ett annat land ett socialt system.
De central- och östeuropeiska länderna utgör inte ett homogent block och kan inte kollektivt betecknas som låglöneländer med låg social standard och hög arbetslöshet. Välfärdspolitiken och arbetsrätten är väl förankrade i Ungern och Tjeckien. Arbetslösheten där är lägre än i många av de gamla medlemsstaterna, och inkomstskillnaderna liknar mer Sverige och Danmark än Estland eller Grekland.
Som socialdemokrater gör vi gemensam sak när det gäller att bekämpa all sorts social dumpning. Varje ny utvidg-ning av EU innebär nya möjligheter för tillväxt och sysselsättning, och vi bör till fullo utnyttja denna potential.
Genomförandet av den inre marknaden är en väg för att skapa större välstånd i EU. När vi gör det måste vi slå vakt om arbetstagarnas rättigheter och förmåner, däribland de sedan länge etablerade formerna för förhandlingar och kollektivavtal om löner. Löntagare i ett land får aldrig vändas mot löntagare i ett annat land.
Det är grundläggande för att det europeiska projektet ska få fortsatt stöd. Vaxholmsfallet som nu behandlas i Europadomstolen får visa om dagens EU-lagstiftning ger tillräckligt skydd för nationella system för kollektivavtal.
Vidare måste fri- och rättigheter som upprättats på europeisk nivå gälla för alla arbetstagare, såväl i de 15 gamla EU-länderna som i de nya medlemsstaterna. När vi blev medlemmar i EU engagerade vi oss helt och hållet för de fyra friheterna, för varor, personer, tjänster och kapital, som ett medel för att göra våra egna och varandras medborgare och länder rikare.
Det är inte förvånande att somliga löntagare från de nya medlemsstaterna i dag är besvikna på en union där de känner sig som andra klassens medborgare. Vi vill gå fram längs två parallella spår när det gäller att skapa en öppen europeisk arbetsmarknad.
Övergångslösningar som begränsar den fria rörligheten för löntagare från de nya medlemsstaterna bör snabbt fasas ut. Löntagare från de nya medlemsstaterna bör få samma rättigheter och möjligheter som de i de gamla medlemsstaterna att hitta arbete och söka sig en framtid i vilket EU-land som helst.
Men det bör samtidigt stå klart att en medlemsstat som är värdland för löntagare och företag utifrån har rätt att fordra att allt arbete inom dess gränser ska utföras med respekt för värdlandets bestämmelser i fråga om minimilön, hälsovård, arbetarskydd med mera, oberoende av om de är fastlagda i lag eller i kollektivavtal.
Om detta inte respekteras riskerar vi att öppna dörrarna för social dumpning och att spela den europeiska högern
i händerna när den vill att social utjämning i Europa ska ske genom en kapplöpning mot botten i stället för att lyfta dem som nu ligger lägst.
En förnyad öppenhet medlemsstaterna emellan måste åtföljas av en samordnad strävan mot bättre konkurrenskraft i EU. Framsynta offentliga investeringar i utbildning, yrkesutbildning, infrastruktur, omsorg, forskning och innovation är grundläggande för att uppnå detta.
Åldrande befolkningar, globalisering och teknisk utveckling är utmaningar vi alla står inför. Socialdemokratin är mer relevant än någonsin som politiskt projekt eftersom en aktiv välfärdspolitik är nyckeln till hur vi kan klara av förändringar och samtidigt erbjuda vanliga människor nya former av trygghet.
Vår strävan mot modernisering måste se till att ekonomisk konkurrenskraft, social rättvisa och miljömässig uthållighet ömsesidigt förstärker, och är beroende av, varandra.