Aldrig tidigare har medellivslängden i Sverige varit så hög – 80,7 år för män och 84,1 för kvinnor.
Sedan 1920 har medellivslängden för båda könen ökat med drygt 23 år. Bara mellan åren 1980 och 2017 ökade den med nästan åtta år för män och med drygt fem år för kvinnor. Och fram till 2070 förväntas kvinnors medellivslängd öka med drygt fem år och mäns med närmare sju år.
Att Sveriges befolkning åldras är välkänt men det överraskande med SCB:s siffror är hur snabbt medellivslängden ökar.
Den demografiska utvecklingen har lett till att framtidens pensioner blivit en het politisk fråga medan pensionärerna inte alls är lika heta. I synnerhet om de blivit så skröpliga att de flyttat in i ett äldreboende. Ett samhälles kvalitet sägs kunna bedömas efter hur väl det tar hand om sina svagaste grupper.
Så vilket samhälle vill vi ha när dagens vårdideologi mest tycks handla om att man ska klara sig själv så länge som möjligt och helst dö i egen säng? För det blir billigast för kommunen.
Skönmålning av äldreomsorgen är legio i många av kommunernas glättade informationsbroschyrer. Kanske ett försök att kompensera den låga tilltron till en äldreomsorg som inte levererar vad den utlovar. Ett luddigt regelverk och kommunalt självbestämmande gör det möjligt för kommunerna att själva avgöra vad som är en ”skälig levnadsstandard” för äldre. Idag står äldreomsorgen inte överst på listan när prioriteringar ska göras mellan olika kommunala verksamheter. Och resultatet bär syn för sägen: snåla biståndsbedömningar, för få platser och höjda trösklar för att beviljas ett äldreboende. Samt en personalbemanning som styrs av budget och inte efter behov vilket riskerar både kvalitet och säkerhet. Därför är personalen stressad, uppgiven och känner att ingen lyssnar på dem. Samtidigt som de anhörigas börda ökar allt mer.
Problemet med bemanningen inom vård- och omsorgssektorn har mindre att göra med arbetsuppgifterna än med arbetsgivarens ofta erbarmliga personalpolitik. Och detta i ett läge när det borde vara en nationell angelägenhet att prioritera rekryteringsfrågorna. Hela 27 procent vill lämna yrket inom tre år, visar en undersökning från Kommunal. Dessutom väntar stora pensionsavgångar och tillströmningen av nyutbildade är låg. Äldreomsorgen är också Sveriges mest sjukskrivna bransch. För att vända denna oroväckande utveckling går det inte längre säga att ”vi såg den inte komma.”
Nu krävs att omsorgspersonalen ges värdiga arbetsvillkor så att den kan ge värdig vård.
Ty om inget görs kommer Sverige år 2035 att sakna 160 000 anställda inom vård- och omsorgssektorn, enligt SCB.
Nyligen utsåg regeringen en nationell samordnare för hållbar kompetensförsörjning i äldreomsorgen och inom kort ska översynen av en snart fyrtioårig Socialtjänstlag vara klar.
Resultatet av dessa utredningar måste bli att vi får en starkare statlig styrning av äldreomsorgen och att skarpare krav ställs på kommunerna att nå målet om goda livsvillkor för äldre och nolltolerans mot vanvård. Om alla är oroliga för läget idag, vad ska vi då använda för ord om tio år?