Fel signaler - där det inte dras räls uteblir tillväxten
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För visst är det så att det finns särintressen som kan komma i kläm, när beslutet om hur och var Norrbotniabanan ska dras genom Luleå är fattat. Vi vet att expansionen på östra Notviken har gått lite i stå och några planerade bostadsbyggen får vänta något år.
Men det är väl ändå ingenting i jämförelse med vad vi väntar på?
Norrbotniabanan är den enskilt viktigaste frågan för Norrbottens tillväxt och framtid. Det är en fråga om ökad tillgänglighet och kapacitet. En fråga om att vi på ett säkrare, snabbare och mer miljövänligt sätt ska kunna få ut våra varor på den marknad där de efterfrågas.
Det är en fråga om framtidshopp. Och jag tycker mig se att vi äntligen har en ganska stor enighet om Norrbotniabanans betydelse och vikt här uppe.
Att vi då talar om Norrbotniabanan som en "våt filt" får det att verka som att vi här uppe inte är särskilt intresserade av att få någon räls dragen upp hit. Även om jag vet att det de uttrycker bara är en frustration över att deras egen planering gått i stå, så förminskar det intrycket av enigheten som råder kring Norrbotniabanan.
Är det signalen vi vill sända till våra beslutsfattare, när varje region i landet krigar med alla tilltänkta vapen för att just deras infrastrukturprojekt ska få finansiering?
Man brukar säga att bara för att det dras räls innebär det inte tillväxt. Men en sak är säker; där det inte dras räls, där uteblir tillväxten. Och då behöver vi inte fundera på var vi ska bygga härnäst, utan vilka hus vi ska riva först.