Fiasko för avreglerings- och fördelningspolitiken
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
NSD ledarsidan den 24 februari.
I ledaren den 24/2 under rubriken "Fiasko för regeringen" citerar Olof Abrahamsson Seko-basen Janne Rudéns ord: "Nu är det dags för teknikerna att ta över och ge oss ett fungerande järnvägsnät och järnvägstrafik".
Teknikerna kan inte lösa några problem om inte politikerna tar ansvaret för att det finns resurser. Att Abrahamsson inte berör detta beror säkert på att tongivande i det fiasko som avregleringen orsakat var självaste socialdemokratin.
I mer än två decennier har S inte bara ställt sig bakom en liberal politik med avregleringar och konkurrensutsättning utan till och med format den till en egen politik.
Idédebatt och politikens konsekvenser sammanfattades i en nästan hysterisk jakt på ekonomisk tillväxt. Det socialistiska och sociala arvet från Branting, Per Albin och Palme trampades ner i lättsinnets smuts till en Folkparti/Moderat light privatiseringspolitik.
Inte att undra på att den borgerliga alliansen tog chansen att fortsätta. Dess fördelningspolitik ökar skillnader i stället för att utjämna dem. Det tydligaste exemplet är jobbskatteavdraget. Detta ger förvisso alla med anställning några hundralappar mer kvar i plånboken varje månad. Ju högre inkomst desto fler.
Redan här har vi den första negativa fördelningspolitiska effekten. Jobbskatteavdraget gäller inte för dem som fått sina inkomster omvandlade från lön till ersättning för arbetslöshet, sjukersättning eller pension.
Den tydligaste negativa effekten är att jobbavdraget ska stimulera den anställde till ökad privat konsumtion samtidigt som det minskar utrymmet för offentlig konsumtion i välfärd, infrastruktur, vård och omsorg.
Redan i sin politiska programförklaring bekände Fredrik Reinfeldt att det fördelningspolitiska målet är att högst 40 procent av BNP får gå till offentlig konsumtion. I dag är fördelningen 48/52.
Vi behöver inte vara vare sig yrkes-
politiker, matematiker eller ekonomer
för att se vad som händer vid en för-
delning 40/60.
Och den rödgröna alliansen tycks ha svårt att enas om alternativ till jobbskatteavdraget trots att förmögenheter och fastigheter i rikemansgetton näst intill tillerkänns en tillvaro som skattefrälse. Det enda som hittills hörts är ett vankelmodets kacklande.
Ordspråket som säger att när räven predikar gäller det för de kacklande gässen att vara rädda om sina halsar, tycks vara rykande aktuellt.
µ Svar till Johnny Holmberg.
Jag håller faktiskt med Johnny Holmberg. Allt som tidigare S-regeringar gjorde var inte klokt. Det har funnits även socialdemokratiska statsråd med en lättsinnig syn på avregleringar.
Jag hoppas dock att kaoset i järnvägstrafiken nu lär alla, både till höger och väns-ter, att vissa samhällsverksamheter inte bör utsättas för ständig kostnadsjakt och marknadslösningar. Dit hör bland annat underhållet av landets vägar och järnvägar.