Journalistiken granskar och konstaterar att systemet med fartkameror inbjuder till fiffel och kryphål. Hjälper media verkligen till att förbättra systemet eller inbjuder detta i stället till ett utnyttjande av kryphålen eller att människorna inte längre tar de här åtgärderna på allvar?
Antalet stationära fartkameror utmed våra vägar har ökat och kommer att bli fler i framtiden. Det är bra anser vi.
Det senaste tillskottet inom dessa trafiksäkerhetshöjande åtgärder är de mobila fartkamerorna som polisen placerar ut på tillfälliga platser. Detta är ännu bättre.
Men det finns en risk som är uppenbar och det är att man nu förlitar sig på allt större tekniska system för att övervaka och kontrollera trafiken.
Polisen behöver mer ögonkontakt med trafikanterna. Detta skapar en trygghet som är på väg att försvinna bort helt och hållet. Vi menar att det är oroväckande att trafikanter sällan möter poliser i trafiken.
Det är dock inte bara fler poliser som behöver finnas i trafikmiljön. Trafikanter behöver också kunna få möta fler människor från frivilliga organisationer som till-
exempel NTF, MHF och Motormännen.
Det finns en risk att de tekniska system som nu används manipuleras och att det utvecklas en katt- och råttalek mellan bilister och kameror.
Bilister saktar ned framför en kamera och ökar hastigheten när de passerat den. Motorcyklister utan registreringsskyltar fram, går inte att identifiera och bilister döljer sitt ansikte framför kameran. Detta riskerar att skapa en manipulativ inställning i trafiken. Trafikanter söker efter kryphål och blir nya fifflare i trafiken. Vi har fått därmed en fortsättning på lagöverträdelsens fiffelkultur i trafiken.
Många bilister använder GPS i bilen för att registrera de stationära fartkamerorna. Vad är vitsen med detta om inte att försöka lura systemet? Under senare tid har även polisen börjat använda en ny trafiksäkerhetshöjande åtgärd - de mobila fartkamerorna som sätts upp på skilda platser.
Det är viktigt att konstatera att detta bland annat skapar en trygg och säker trafikmiljö som är ett komplement till de stationära kamerorna. I detta sammanhang är det inte kamerorna i sig som är betydelsefulla utan att bilisterna möter poliser i trafikmiljön.
Vi anser att det är viktigt att inse att det är kontakten mellan människor som skapar en trygg och säker trafikmiljö. Alltför länge har vi sett
tekniska lösningar som ersatt dessa möten och det är menar vi hög tid att uppgradera mänskliga möten framför tekniska övervakningssystem.
exempel frivilliga organisationer.
Även trafikskadeorganisationer och patientföreningar har en viktig roll. Genom att hjälpa bilister och visa konsekvenser av trafikskador skulle detta kunna lugna ned tempot i trafiken. Varför inte kommunala turistinformatörer som i trafiken kan informera och ge hjälp till resenärer?
Hur ska en förändrad, humanistisk trafikkultur finansieras? Vi menar att samhället under en lång följd av år subventionerat massbilismens utveckling i Sverige. Det är därför nu hög tid att svensk bilindustri är med och betalar för de skadepreventiva åtgärderna och en förändrad trafikkultur som måste införas.
Den moderna massbilismen har ett alltför högt uppdrivet tempo vilket i sig är ett hot mot människa och miljö.
Mobila fartkameror är bra eftersom de kan bidra till ett lugnare tempo förutsatt att de används på ett förnuftigt sätt. Därutöver kan ökade frivilliga insatser från trafikorganisationer och kommunerna bidra till att skapa en mer humanistisk trafikkultur.
Umeå universitet
i socialt arbete
Göteborgs universitet