DEBATT: Fler sådana segrar och vi ligger illa till

I rent teknisk mening fungerade ordförandeskapet fint. Dagordningarna sändes ut och kompromisser manglades fram. Sverige har duktiga statstjänstemän som skötte sitt jobb. Men instruktionen till förhandlarna var nästan alltid att de skulle ligga lågt med svenska ståndpunkter och nå en kompromiss till varje pris. Det är inte att påverka, det är att administrera.
För EU har det varit en dålig höst. Den ekonomiska krisen med stigande arbetslöshet, nedskärningar och kris har dominerat. Euron och EMU som skulle rädda oss från detta har visat sig vara ett riktigt sänke för arbete och välstånd. Vårt land har hittills klarat sig någorlunda endast tack vare vårt kloka folk som röstade nej till euron 2003.
Höstens viktigaste politiska händelse var klimattoppmötet i Köpenhamn. Mötet slutade i fiasko och inga bindande beslut togs om att minska utsläppen av växthusgaser. En huvudorsak var den rika världens ovilja att minska sina utsläpp. EU och det svenska EU-ordförandeskapet bjöd här på mycket retorik men lite handling.
I klimatfrågan agerar EU tillsammans med USA och andra rika länder utan att verkligen lyssna till behoven i de fattiga länderna.

Under hösten antogs EU:s Lissabonfördrag. För just detta fick Fredrik Reinfeldt mycket beröm av EU-parlamentet. Men var det något att yvas över?
Irländarna tvingades folkomrösta två gånger eftersom de i EU:s ögon röstade fel första gången. Inga andra befolkningar fick överhuvud möjlighet att i en omröstning säga vad de ansåg, i synnerhet inte de som kunde förväntas säga nej. Är detta sätt att anta nya grundlagar något föredöme för framtiden?
Och vad ska man säga om innehållet? Nu meddelar pressen att EU ska bygga upp en världsomspännande utrikesförvaltning med 6 000 (!) nyanställda tjänstemän.
Vem berättade det för Europas väljare innan fördraget antogs? Och vem berättade att samma fördrag innehåller tydliga skrivningar som för Sverige bort från den militära neutralitet som varit vårt utrikespolitiska riktmärke de senaste 200 åren?
Hela hanteringen av fördraget liknar en svart fars där allt gjorts för att hindra folkligt inflytande och seriös debatt. Vad är detta att vara stolt över?

Laval-domen har under hösten gjorts ännu mer tydligt av ett utslag i arbetsdomstolen, AD. För de fackförbund som vill ha lika lön för arbetare från olika EU-länder som gör samma arbete i Sverige blev domen miljonböter. Denna osolidariska dom öppnar för social dumping där arbetare från andra länder exploateras till sämre villkor än sina svenska arbetskamrater.
Inför detta angrepp på svensk arbetsrätt har den svenska regeringen varit helt passiv. Den har inte ens lyft frågan ordentligt till EU-nivå för att få en ändring till stånd.
Vår regering anser att ordförandeskapet var en seger för Sverige.
Flera sådana segrar och vi ligger riktigt illa till.

Debatt: Fler sådana segrar och vi ligger illa till