Våra medlemmar känner av denna kris och så många som var tredje NHR-medlem i arbetsför ålder med nedsatt arbetsförmåga, är rädda för att förlora jobbet. Samtidigt säger fyra av tio att de skulle kunna jobba mer om de fick rätt stöd. Vi tror det finns en lösning på båda dessa problem: Flexjobb.
Flexjobb är en anställningsform för den som har väsentlig och permanent nedsatt arbetsförmåga på grund av funktionsnedsättning eller sjukdom. Modellen gör att den som har nedsatt arbetsförmåga kan arbeta 100 procent av sin individuella förmåga och få 100 procent av lönen. Arbetsgivaren betalar för den del som flexjobbaren arbetar, staten skjuter till pengar för den resterande delen av lönen.
Vårt förslag är inspirerad av den danska reformen Fleksjob. De danska Fleksjoben har varit en succé, som ökat andelen personer med MS i arbete. Just nu pågår en reformering av modellen i Danmark och vi kan därför lära av de danska erfarenheterna och utvärderingarna och implementera i en svensk modell.
Reformen behöver heller inte bli dyrare för samhället än de nya lönestöd som regeringens utredare presenterat under våren 2012. Det kan tvärtom bli billigare.
NHR tror att det är en bra modell men det är inte självklart att svenska folket gör det.
För att få veta mer om svenska folkets åsikt i frågan bad vi Novus att göra en opinionsundersökning. Den gick till så att de svarande fick veta att personer med den neurologiska sjukdomen MS ofta får nedsatt rörlighet och därmed nedsatt arbetsförmåga. De fick sedan ta ställning till påståendet "Personer i arbetslivet med nedsatt arbetsförmåga, till följd av en funktionsnedsättning som beror på MS, bör kompenseras upp till full lön av samhället."
Hela sju av tio instämde i detta påstående som är kärnan i vårt flexjobbsförslag.
Frågan är dock inte bara en fråga om system och ersättningsnivåer- det är också en fråga om moral. Vi tror att alla människor har både rätt och plikt att bidra till samhället, efter sina förutsättningar.
Flexjobb gör det möjligt för fler att ge 100 procent av sin egen arbetsförmåga på arbetsmarknaden. Och när man ger 100 procent av förmågan, så borde man få 100 procent av lönen. Det tjänar alla på, då fler i arbete skapar mer välfärd att dela på.