Det sexuella övergreppet vid ett särskilt boende i Luleå hade med högra bemanning och större personalinflytande kunnat förhindras eller åtminstone stoppats tidigare.
Efter kontakter med anställda inom äldreomsorgen i Luleå får man en bild av att det även i Luleå är mycket låg bemanning, till exempel på kommunens särskilda boenden.
Tid och mänsklig närvaro är grunden för all omsorg. Det talas ofta om kompetensutveckling i äldreomsorgen, men den hjälper inte om bemanningen är för låg. Till exempel om en anställd på natten är ansvarig för flera avdelningar samtidigt. Personalen drabbas av frustration, ilska och bitterhet då de vill göra ett bra jobb men saknar förutsättningarna för det.
Med heltidsprojektets införande i Luleå kommun är det uppenbart att personalen inte räcker till då antalet delade turer på de särskilda boendena har ökat. Just bemanningen är ett av problemen, som skärs ned dramatiskt under eftermiddagen och därmed tvingar fram delade turer och/eller väldigt korta arbetspass.
Sedan ett par år bestäms bemanningen i Luleå på de särskilda boendena efter en vårdtyngdsbedömning av varje brukare. Systemet med vårdtyngdsbedömning måste utvärderas i samråd med personal, brukare och anhörigorganisationer.
I bedömningen måste även behoven av omsorg, mänsklig närvaro och stimulerande aktiviteter tas med förutom själva vårdbehovet. Även riskfaktorer som missbruk måste tas med i bedömningen. Kommunen måste även se till att det finns en tillfredsställande tillgång på utbildade vikarier, till exempel genom en vikariepool med fast anställda.
En ny lagstiftning om tvångsåtgärder i demensvården är på gång. Kommunal befarar med rätta att det leder till att kommunerna kan fortsätta att ersätta personal med larm och lås och lämna äldre ensamma och inlåsta på natten.
Svenskt demenscentrum har i rapporten "För vems skull? Om tvång och skydd i demensvården" utrett tvångs- och skyddsåtgärder. Rapportförfattarna skriver att tvångsåtgärder ska begränsas i största möjliga och utsträckning och vara en sista utväg som aldrig får motiveras av låg bemanning.
Rättvisepartiet socialisterna kräver att omsorgen i Luleå tilldelas mer resurser för att garantera en bra och värdig omsorg av de äldre samt mycket större inflytande och rimliga arbetsvillkor för personalen. Genom kamp från anställda, brukare, anhöriga och så vidare kan detta uppnås.
Det finns pengar. Regeringens skattesänkningar för de redan rika och understödet till storbankerna borde tas tillbaka för att rusta upp hela offentliga sektorn. Kommunen överskott ska satsas i vård och skola i stället för att gå till projekt för "storgubbarna".