Framtidens arbetsrätt formas i EG-domstolen
Foto: PRESSENS BILD
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
På ledarplats skriver Olov Abrahamsson att arbetsrättens framtid beror på om riksdagen är röd eller blå. Han skriver också att riksdagsledamöternas inflytande över svensk arbetsrätt inte försvagas om Lissabonfördraget träder i kraft.
Med stöd av EG-domstolens svenske domare, Pernilla Lindh, hävdar jag och junilistan att han har fel.
Olov Abrahamsson skriver att Lissabonfördraget innebär förbättringar för de svenska löntagarna. Som stöd för detta, återger han ett uttalande av Wanja Lundby-Wedin och Per Bardh från LO. De menar nämligen att stadgan om grundläggande rättigheter, som nu lyfts in i Lissabonfördraget och blir rättsligt bindande, kommer att garantera strejkrätten.
Men det påståendet håller inte för närmare granskning. Det konstaterade den svenska domaren i EG-domstolen, Pernilla Lindh, i en intervju i tidningen Kommunalarbetaren, så sent som den 17 november.
Hon berättar att man i domstolen redan tar hänsyn till en stadga om mänskliga och sociala rättigheter, vilken har knutits till det nuvarande Nicefördraget, och att EG-domstolen i elva domar direkt har hänvisat till den stadgan.
Att en stadga av samma sort nu föreslås bli en del av Lissabonfördraget, EU:s nya fördrag, ändrar inget i praktiken.
"Någon skillnad i praktiken blir det alltså inte för domstolens bedömning jämfört med i dag", lyder citat från Pernilla Lindhs intervju med Kommunalarbetaren.
Löntagarnas rättigheter skulle inte heller garanteras, genom att lägga till ett socialt protokoll till Lissabonfördraget.
Trots det, har socialdemokraternas EU-parlamentariker Jan Andersson under hösten brett och vitt gått ut och sagt att just ett sådant socialt protokoll skulle stärka löntagarnas rättigheter.
Inte heller det håller EG-domstolens domare Pernilla Lindh med om. Hon har svårt att se hur ett socialt protokoll skulle förändra domstolens tolkning i arbetsrättsliga fall. Skrivningarna i primärrätten, med andra ord det som står skrivet i det huvudsakliga Lissabonfördraget, kommer ändå att stå över alla andra lagar, direktiv och förordningar, både i EU och i medlemsländerna.
Junilistan försöker inte underblåsa motståndet mot ett europeiskt samarbete, såsom Abrahamsson påstår i sin ledare. Alla som följt junilistans arbete i EU-parlamentet de senaste fyra åren vet att ett sådant påstående är ogrundat.
Vi är för att samarbete kring den inre marknaden och gränsöverskridande miljöproblem. Däremot motsätter vi oss ett europeiskt unionsbygge, som med stora kliv börjar likna en federal statsbildning, med Amerikas förenta stater som förebild.
Att vara mot ett överstatligt EU är inte det samma som att motsätta sig EU. I en öppen debatt om Europas framtid, måste det rimligtvis gå att vara för EU, samtidigt som man motsätter sig ökad centralisering och byråkratisering.
Junilistan är det enda svenskt parti som arbetar för ett reformerat EU- samarbete.