Klart att jag kan skilja på statistik och ideologi, det är dock tråkigt att Anne-Marie Lindgren inte kan skilja på statistik och siffror. Att friskolor passar som hand i handske
i den kristdemokratiska ideologin där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter bekräftas av forskningen. Underlaget för ESO-studien har senare publicerats i välrenommerade vetenskapliga tidskrifter, men det väljer kritikerna att ignorera. Den har också fått stöd
i efterföljande publiceringar såväl inom som utom Sverige.
Detta försöker N(S)D:s ledarsida och Anne-Marie Lindgren slå hål på med sossarnas egna statistiska hafsverk som inte publicerats i annat än Dagens Nyheter. Till detta läggs lösryckta siffror som inte genomgått någon som helst korrigering för utvecklingen i städerna och samhället i övrigt (för att bara nämna något). Det sorgligaste av allt är att jag inte längre kan tro att det är okunskap som driver sossarna till kritik av ESO-studien. Det liknar allt mer lögn, förbannad lögn och friserad statistik!
All denna osakliga kritik kommer när svenska skolan uppvisar sämre resultat än på mycket länge. Nej, nu är det verkligen dags att släppa fram nya och friska krafter, inte bara i skolan utan också i politiken. Sossarna har kört fast!
Svar till Magnus Westerstrand.
Liten lektion i statistik:
A. För att något ska anses gälla generellt - som att friskolor alltid ökar effektiviteten i kommunala skolor - måste resultatet gälla oavsett urval av kommuner eller skolor.
Det gör inte ESO-studiens resultat. Vilket de ?välrenommerade vetenskapliga tidskrifterna? tydligen missat. Westerstrand kan ju begära ut materialet och kolla själv.
B. De ?lösryckta siffrorna? bygger på skolverkets löpande statistik. Vem som helst kan där följa utvecklingen i, exempelvis, de mest utsatta stadsdelarna i Stockholm, Göteborg och Malmö och konstatera att de inte rör sig uppåt -- trots tillväxten av friskolor.
C. Problemen för skolor
i utsatta områden är belagda
i ett flertal rapporter. OECD:s stora PISA-studie, som regelbundet mäter skolresultaten
i medlemsländerna, visar för såväl 2000 som 2003 att de
svagaste eleverna fått ökade problem, medan de mest
framgångsrika eleverna ökat sina resultat - och skillnaden kan tydligt förklaras i sociala termer. Skolverkets studie från i höstas visar på samma sak, liksom Rädda Barnens samtidiga studie över
skolsegregationen. Eftersom Westerstrand efterlyser en skoldebatt grundad på kunskap, föreslår jag att han bättrar på sina egna
(allvarliga) brister härvidlag genom att läsa dessa rapporter.
D. Westerstrand avvisar statistiken med att den ?inte korrigerar för samhällsutvecklingen?. Förlåt, men om nu friskolorna har så fantastiska effekter som Westerstrand anser borde de väl hjälpa till att motverka effekterna av segregationen, inte förstärka dem?
E. Den som tolkar statistiken i ideologiska termer är inte jag utan Magnus Westerstrand.