Frågeställningen om "En underbar värld - kan det bli verklighet" är sympatisk men andas samtidigt en hel del önsketänkande. Vi ska aldrig glömma att det finns de som tjänar grovt på de militära rustningarna. USA är totalt överlägset andra länder i konventionell militär styrka. Detta har möjliggjort att USA/Nato har invaderat många länder de senaste tjugo åren.
Exemplet Libyen är ganska symtomatiskt. När Gaddafi för att "komma in i värmen" lurades att avstå från att utveckla massförstörelsevapen från år 2003 så gick han i fällan. Det följde några år då Gaddafi-regeringen deltog på G8-möten, umgicks med västledare med mera. De internationella sanktionerna upphörde mot Libyen.
Men Gaddafi började prata om Afrikas enhet, om oljans nationella välsignelser med mera. Nato-makterna ville ha en ännu böjligare regim i Libyen så därför invaderades landet och Gaddafi dödades. Vad hade hänt om Libyen hade haft kärnvapen? Tänk om Gaddafi hade hotat slå tillbaka mot Frankrikes kust eller mot Rom och Paris? Det hade troligen avskräckt Nato.
Nordkorea har ännu inte invaderats. USA vet att Nordkorea kan blåsa bort den största amerikanska militärbasen i Sydkorea, eller pulvrisera en hel hangarfartygsgrupp i Japanska sjön.
USA:s aggressiva interventionspolitik kan innebära en process mot en värld, som består inte av nio utan av ett dussin eller 19 eller 29 kärnvapenländer. Libyen lockades in i fällan. Hur tänker styret i andra länder typ Venezuela, Zimbabwe, Iran med flera?
På toppmötet i Söul nyligen så pratade USA:s president Obama och Rysslands president Medvedev om neddragning av antalet kärnvapen. Samtidigt vet vi att USA rustar för fullt trots sin knackiga ekonomi.
En del av USA:s kärnvapen ska nu ersättas av systemet "Prompt Global Strike" (Omedelbar global attack). USA behåller 3 700 kärnvapen baserade på land, i luften och på U-båtar. Men till detta kommer nu interkontinentala robotmissiler, överljudsbombare och superstealthbombare som kan undgå radar.
Slutmålet är att skapa kapacitet för ett avväpnande första slag mot fiendens potentiella strategiska vapen. Dessa nya missiler ska kunna slå mot varje punkt på jorden inom 60 minuter (som snabbast inom 300 millisekunder). De ska kunna användas vid varje "lågintensiv" konflikt världen över.
Krigstrummorna mullrar nu mot Syrien och Iran. USA riktar även stort intresse för Sydkinesiska sjön. Faran för storkrig har ökat. En verklig fredsrörelse måste vara antiimperialistisk och se världsordningens namnlösa offer.