Girighet är marknadens motor
Volvo hade årsstämma häromdagen och beslutade på denna att ge aktieägarna en utdelning med två kronor per aktie. Detta samtidigt som man, liksom många andra bilföretag, brottas med sin ekonomi och besparingar. Nu har facket på Volvo Personvagnar gått med på ett krisavtal där arbetarnas löneökningar senareläggs till nästa år samtidigt som 40 toppchefer går ner i lön.
LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin har angripits hårt för att ha varit med och beviljat stora direktörspensioner. (OBS! Bilden är ett montage)
Foto: Tomas Oneborg / SvD / SCANPIX
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Girigheten är marknadsekonomins motor. Längtan efter omåttlig rikedom får hjulen att snurra. Vi ska alla se till vår egen vinning och strunta i andra. Girighet har framställts som en bra egenskap och rikedom ska göra oss lyckliga.
Kortsiktiga vinster går före långsiktig hållbar utveckling av företagen. Kortsiktiga vinster premieras med höga bonusar åt verkställande direktörer och styrelser. Bonusar och höga löner sägs vara en morot och belöning, men har i stället blivit ett krav, ett obligatorium när en ny vd ska anställas, när så kallade "duktiga" personer ska rekryteras till företagens styrelser. En myt som är falsk och som saknar bevis.
All vetenskap, forskning och kunskap visar på att prestation och belöning följs bara åt till en viss punkt, därefter finns det inget samband. Med högre lön kan prestationen i stället bli sämre.
I stället för att agera för företagets långsiktiga hållbara utveckling blir den kortsiktiga vinsten viktigast! Hur företaget ska överleva på lång sikt blir ointressant. Marknadsekonomins ideologi innebär att maximera företagets vinst, det vill säga minska kostnaderna och öka intäkterna på så kort tid som möjligt - maximal vinst på kortaste tid. Det är inte hållbart på lång sikt.
Fackföreningarna har tillsammans med Socialdemokratin låtit sig duperas av den liberala marknadsekonomin.
Man har lurats av den liberala devisen att människan ska ha frihet att göra vad hon vill utan tanke på hur detta påverkar andra, att varje människa är stark nog att forma sitt eget öde utan hjälp av andra, att vi ska själva se till, ta ansvar för att få en bra pension när vi blir gamla, genom att välja "rätt" pensionsbolag.
I detta "frihetspaket" ingår den fria marknadsekonomin som en röd tråd. Fackföreningarna och socialdemokratin har gått på denna myt och låtit sig inkorporeras in i denna kultur där den egna vinningen, girigheten är marknadens motor.
Det är resultatet av detta som vi ser i dag med Vanja Lundby-Wedin och AMF:s styrelse. Det är politik!
Socialdemokratin har dansat med marknadsekonomins höga herrar och låtit sig förledas av guld och gröna skogar. Samtidigt har man intalat sig själv att man gör det för arbetarnas skull, att man är av nöd tvungen.
Vi upplever i dag inte bara en finansiell kris, det är dessutom en systemkris. Det är en kris för marknadsekonomin som visar på sin oförmåga att se på företag och samhälle som en helhet, att se deras sociala sammanhang. Med sitt enögda giriga öga ser man bara en sida av saken.
Vad vi upplever i dag är en systemkris som bevisar marknadsekonomins oförmåga att hantera stora värden. Vi behöver mer politik. Om vi ska ha en demokrati så kräver den att vi får insyn och kontroll av ekonomin.
De ekonomiska krafterna måste koncentreras till samhällets behov och inte efter marknadsekonomins och girighetens lagar.