Glad att någon tar notis om vad jag har för åsikter
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Folkpartisten Anders Mansten har alldeles rätt i att det finns brister i mitt kunnande om de lagar och förordningar som reglerar vad som skall göras, och av vem, när det gäller vården av gravt psykiskt funktionshindrade medmänniskor, och det var väl ungefär det jag ville ha fram i min insändare och i mina uttalanden i länspressen.
Jag vill tro att jag under förra mandatperioden var vald som fritidspolitiker (socialnämndsledamot) för att människor ansåg att jag besatt någon sorts förnuft när det gäller vanliga kommunala frågor, och förnuftsmässigt måste det vara landstinget, som med en särskild landstingsskattefinansierad verksamhet inom både vuxen- och barnpsykiatri, skall ansvara för den typ av vård som krävs i detta ärende.
Min tes är att Överkalix kommun saknar kompetens och resurser, både politiskt och verksamhetsmässigt, att ansvara för den sorts vård som krävs enligt de medicinska diagnoser som föreligger i det specifika fallet.
Doktor Mansten ger i sin insändare ingen vägledning (annat än att han frågar sig, och mig, om det behövs fler psykiatriska slutenvårdsplatser i länet) om vad han med sin medicinska kompetens har för uppfattning i ämnet, annat än att han skriver; "Nordmark har kanske rätt".
Mansten skriver i sin insändare angående psykiatrivården; "primärvård och socialtjänst tilltvingas ett ansvar för vilket de saknar både resurser och kompetens."
Mansten har helt rätt.
Jag får inte heller riktigt klart för mig om Mansten är nöjd med att två multikompetenta råd, från kommunen respektive landstinget, sitter och förhandlar om ärendet, och där en eventuell sänkning av kommunens hyra för sjukhemmet ligger i ena vågskålen och en medmänniskas behov av bästa möjliga vård ligger i den andra.
Han nämner att dessa frågor bör överlåtas till tjänstemän hos de två huvudmännen, men även med ett sådant upplägg hamnar kommunen i underläge. Den medicinska, verksamhetsmässiga kompetensen och behörigheten finns bara hos den ena parten, landstinget. Det är bara de, med denna behörighet som avgör om en patient är "medicinskt färdigbehandlad", och med detta blir ett ärende för kommunens socialtjänst.
Själv har jag i motsats till Mansten inte kvar några politiska förtroendeuppdrag förutom som nämndeman. Mitt agerande i denna fråga beror uteslutande på att jag blir upprörd när jag enligt Manstens punkt 4 ser att enskilda medborgare inte får bästa möjliga vård av dem som skall kunna detta.
Även om doktor Mansten tycker att jag gör en "lekmannapsykiatrisk bedömning" av ärendet, är jag glad att någon tar notis om vad jag har för åsikter i detta ämne. Jag har under alla mina år i politiken och efter 100-tals insändare och debattartiklar i många olika ämnen fått vänja mej vid att alltid bemötas, av ansvariga utpekade politiker, med "största möjliga tystnad".