Det var med stor glädje jag läste artikeln "Avfall kan bli guld värt" i NSD den 8 januari. Det känns hoppfullt att LKAB återigen intresserar sig för en tidigare alltför negligerad utvecklingsmöjlighet som finns i de sällsynta jordartsmetallerna (REM efter den engelska förkortningen).
Tidigare påbörjade projekt lades på hyllan efter en process med många turer som jag inte förstod då och inte heller nu.
Jag började min undersökning av spårelement i Kirunamalmen 1966, och det fick ske på fritiden. Mina prover från malm, avfallsdammar och tippar visade att apatiten innehöll alla femton sällsynta jordartsmetaller i goda halter. Exempelvis innehöll bara en liten del av Per Geijermalmerna 165 ton REM vilket då betingade ett marknadsvärde på cirka 3 miljarder kronor.
Jag sände min rapport, där jag också tog upp de ekonomiska aspekterna, till de högsta tjänstemännen i LKAB. Dåvarande LKAB-chefen Arne S. Lundberg tillkallade en expert för att kontrollera mina beräkningar som visade sig vara korrekta. De blev dock konsulter som anlitades för att utreda saken vidare. Själv fortsatte jag mitt ordinarie arbete på LKAB.
Mitt stora intresse för frågan levde dock kvar och jag höll föredrag och skrev artiklar i ämnet. 1973 fick jag till exempel en artikel om REM införd i den ansedda amerikanska publikationen Economic Geology. Efter den artikeln växte intresset på den internationella marknaden, och det kom förslag om affärsmässiga kontakter från såväl Storbritannien som Italien. Det visar potentialen i REM.
Efter flera års tystnad anlitades jag som expert rörande REM i den 1982 tillsatta Malmfältsutredningen (MU) med dåvarande landshövdingen Erik Hammarsten som ordförande. Jag gick in i ett intensivt arbetsskede med att granska tidigare undersökningar och sammanställa nytt material. Jag gjorde otaliga resor i Malfälten och besökte LKAB:s arkiv. För första gången fick jag då se en av de rapporter som sammanställdes på basis av det arbete som tidigare nämnda konsulter genomfört.
Där framkom bland annat att de REM produkter som LKAB kan framställa "har en ovanlig och sannolikt gynnsam sammansättning" och att "av störst betydelse har produkternas höga halter av yttrium och europium vilka element betingar höga priser och förväntas få ökad efterfrågan".
Även andra mycket positiva slutsatser fanns i rapporten. Min överraskning var stor när jag läste att LKAB valt att avsluta REM-projektet med förklaringen att utredningen visat att utvinning inte skulle vara lönsam.
Nå, hur blev det då med min utredning till MU? När den var klar blev jag kallad att ge en officiell avrapportering för ledamöter och sakkunniga i riksdagen. Jag var lite förvånad att bland åhörarna inte hitta några av de Socialdemokratiska riksdagsmän som ivrigt förespråkat utredningen. Endast MU:s ordförande Erik Hammarsten var närvarande. Det hela var minst av allt upplyftande och det var med missmod jag lämnade mötet och undrade varför man överhuvudtaget tillsatt utredningen.
Jag hoppas verkligen att den nu aviserade utredningen av REM ska gå ett lyckligare öde till mötes och att man nu på allvar beaktar de möjligheter till utveckling som det vetenskapliga materialet pekar på. REM har under de senaste decennierna fått en allt viktigare användning inom industrin, inte minst på grund av den större miljömedvetenheten. Till exempel används dessa elementgrupper i hybridbilar och i turbiner för vindkraftverk. Listan på användningsområden skulle kunna göras mycket lång.
Min stora förhoppning är att det nu finns större utsikter än för 30-40 år sedan att få till stånd en seriös satsning på detta framtidsområde.