FN har utsett den 22 april till Moder Jords dag. Namnbytet från Jordens dag gjordes 2009 på begäran av den bolivianska regeringen. Syftet var att lyfta fram behovet av att främja en global utveckling i harmoni med naturen.
Det symboliska bytet till en benämning som många urfolkskulturer använder för att tala om naturen, tolkas som en slags upprättelse för de folk som trots hot, förföljelser och förlöjligande hållit fast vid en respektfull relation till naturen. Även i slutdokumentet från förra årets FN-konferens Rio+20 om hållbar utveckling, förekom begreppet Moder Jord.
Utifrån dessa språkliga signaler skulle man kunna tro att västvärlden äntligen insett att planetens akuta miljö- och klimattillstånd kräver radikalt annorlunda sätt att förhålla sig till naturen. Men tyvärr kan vi konstatera att dessa symboliska handlingar inte tycks lämna djupare spår i staternas konkreta miljöpolitik.
Inte heller tycks de språkliga förändringarna ha någon betydelse för nationalstaternas behandling av urfolken. Staters övergrepp mot Moder Jord och mot urfolksrättigheter fortsätter.
I Latinamerika är denna inkonsekvens tydlig. Där tycks såväl höger- som vänsterregeringar vara överens om att intensifiera exploateringen av ändliga naturresurser. Dessa finns ofta i urfolksterritorier. Detta trots att de flesta staterna i regionen skrivit under konventionen ILO 169 om urfolksrättigheter. Den ohållbara utvinningslogiken som dominerat i regionen i 520 år, då de guldtörstiga conquistadorerna påbörjade det koloniala projektet, tycks fortfarande gälla.
Men även i Sverige aktualiseras det koloniala projektet av en ohämmad mineraljakt där utländska, riskkapitalister tränger sig in på samernas traditionellt nyttjade marker. Detta med regeringens medgivande. Gruvboomen hotar inte bara orörd fjällmiljö, natura 2000-områden, naturreservat och världsarvet Laponia, utan också rennäringen, andra samiska näringar och långsiktigt hållbara samhällen. Hittills har drygt tusen undersökningstillstånd beviljats i landet. Många i samernas land.
I regeringens nya mineralstrategi konstateras att samerna är Sveriges enda urfolk. Trots detta går strategin ut på att rea bort mark och vatten över samernas huvuden. Den koloniala traditionen fortsätter, med brister i respekt mot både urfolk och Moder Jord.
Men urfolkens organisationer, föreningar och individer är inte passiva offer vare sig i Latinamerika eller i Sápmi. De organiserar sig, skickar skrivelser, överklagar, anordnar lokala folkomröstningar och protesterar. Här i Sverige motarbetas de främst genom osynliggörande och nonchalans. I Latinamerika förföljs ledarna och protesterna kriminaliseras.
Trots detta fortsätter ursprungsfolk att försvara Moder Jord för alla framtida generationer som har rätt att njuta av ren natur och rent vatten. Därför demonstrerar vi i Stockholm den 22 april tillsammans med andra miljövänner för fast mark och rent vatten och mot regeringens mineralstrategi.
4 Vi kräver att mineralstrategin skrivs om och att återvinning, återanvändning och utnyttjande av befintliga slagghögar prioriteras före öppnande av nya gruvor.
4 I solidaritet med urfolk i andra delar av världen kräver vi att de svenska AP-fonderna slutar använda våra pensionspengar i gruvföretag som kränker mänskliga rättigheter och förstör miljö.
4 Vi kräver att urfolkens rättigheter respekteras och behandlas ur ett helhetsperspektiv vid exploateringar.