För nästan tio år sedan fick Kiruna kommun information från LKAB om att en stor del av staden måste flyttas för att malmbrytningen ska kunna fortgå. Kirunaborna är därför beredda att se stora delar av sin stad gå förlorad, med allt vad det innebär.
Kommunens villkor har varit få men tydliga. Man kräver att kommunens medborgare inte ska belastas finansiellt, att kommunens förutsättningar ska vara minst lika bra efter omvandlingen som innan, samt att utvecklingen av ett nytt centrum måste ske innan det nuvarande avvecklas.
Principen för kommunens inställning är lika rimlig som den är lättbegriplig: Den som orsakar skada för ett samhälle ska ersätta den skadan till fullo.
Men intresset från statsmakten har varit minst sagt svalt. Vid upprepade tillfällen har kommunen begärt att staten engagerar sig i Kirunas exceptionella situation. Såväl näringsminister Annie Lööf, som statsminister Fredrik Reinfeldt har tydligt deklarerat att ett statligt engagemang inte är aktuellt.
Resultatet av regeringens ovilja har inte låtit vänta på sig. En av konsekvenserna är stora fördröjningar i processen med att kunna skapa ett nytt Kiruna. Kommunens tjänstemän får ägna en oerhörd tid till att diskutera allt från kulturbyggnader till markköp med statens olika myndigheter. Då ingen central samordning finns och inte heller några direktiv till myndigheterna, agerar de som om detta inte vore en helt unik situation som staten har ett stort intresse i.
Inte heller har LKAB fått några direktiv från sin ägare staten. Resultatet är att LKAB fokuserar på att maximera sin vinst, i stället för att ta ansvar för situationen. De köper upp fastigheter i staden, i stället för att erbjuda ägarna att antingen flytta sin fastighet till nya centrum alternativt bygga upp en ny fastighet i ersättning.
Dessutom agerar LKAB, mot kommunens vilja, för att den nya dragningen av Europaväg 10 ska dras rakt igenom ett av kommunens finaste rekreationsområden, samt att den nya järnvägsstationen ska placeras långt ifrån nya stadskärnan eftersom det blir en billigare lösning för dem.
Allt detta gör att Kirunaborna riskerar dubbelt så höga boendekostnader, samtidigt som man riskerar att via kommunalskatten få betala stora delar av stadsomvandlingen. Det är därför rimligt att Kiruna kommun nu kräver skriftliga överenskommelser som garanterar att medborgarna inte lastas ekonomiskt.
För Vänsterpartiet är det en självklarhet att staten som ägare av LKAB har ett avgörande ansvar i hela processen med att skapa ett nytt, attraktivt Kiruna. Den som håvar in miljarder i vinst ska också göra rätt för sig.
Vi menar att regeringen måste agera nu. Antingen genom att som ägare ta över frågan om stadsomvandlingen från bolaget, eller att ge tydliga direktiv till både LKAB och de inblandade myndigheterna. Det ska vara direktiv som utformas i samråd med kommunen och utgår ifrån den viljeinriktning som finns lokalt.
Folket i malmfälten ska inte straffas när staten håvar in miljarder från gruvbrytningen.