Jag har under många år följt utvecklingen bland unga drogmissbrukare och kriminella. Att vi i dag har fria massmedier som rapporterar om olika händelser ute i landet är för oss svenskar en självklarhet. Dock finns det enligt mig, som jobbar med ungdomar, en baksida av att media rapporterar om enskilda ungdomsbrott.
Alla som jobbar med behandling känner säkert till negativ förstärkning. Jag ska ändå ge en kort förklaring. Om en ungdom inte kan vara bra på rätta sakerna och få positiv uppmärksamhet kan de välja att bli bra på att vara dålig, det vill säga skaffa sig uppmärksamhet genom att göra dåliga saker.
Jag ser ungdomar som läser om andra ungdomar och kommenterar att de känner den killen eller tjejen som media rapporterar om. De tycker att det är häftigt och bra när någon ungdom lyckats slå en polis eller en ordningsvakt. Det är i stora drag lika reaktion när någon myndighetsperson blivit föremål för ungdomarnas protest mot samhället.
Visst finns det ett nyhetsvärde i att läsa om ungdomar som stulit en bil någonstans i länet, blivit jagad av polis och slutligen kraschat och blivit gripen. Det jag hävdar är att nyhetsvärdet tyvärr understiger den skada rapporteringen orsakar för den enskilde ungdomen som statushöjande och slutligen i form av negativ förstärkning. Medias rapportering hjälper unga brottslingar att skapa en identitet som dom tyvärr i många fall måste fortsätta att leva upp till!
Mitt råd till media är att välja bort all rapportering om enskilda brott när gärningsmannen är under 18 år. Låt de ungdomar som förtjänar uppmärksamhet för sina goda gärningar synas och bli förebilder i framtidens samhälle!
µ Svar till L-G Lundström.
En tidnings uppgift är att bevaka det som är sant, relevant och intressant. Om vi finner att en händelse är allt detta är det vår plikt gentemot läsarna att rapportera om detta, oavsett om det i förlängningen får de konsekvenser insändarskribenten varnar för.
Alternativet vore förödande. Hur skulle verklighetsuppfattningen bland läsarna bli om en tidning inte berättade om uppmärksammade händelser bara för att någon inblandad är under 18 år?
I förlängningen uppmanar insändarskribenten till censur. Det är något jag inte ställer upp på.
Dessutom tycker jag att resonemanget i insändaren är alldeles för förenklat. Problemet är större än att en tidning skriver om brott där de inblandade är under 18 år, men den debatten lämnar jag åt andra att driva.