En gräns kan vara en tillgång men blir den för skarp leder den ofta till konflikt. Den legendariske landshövdingen i Norrbottens län, Ragnar Lassinantti, kåserade i Norrbottensradion 1962; "En gräns är en skiljelinje. Det finns olika slag av gränser: religiösa gränser, klassgränser, språkgränser och riksgränser".
Vem har skapat gränserna? Ja, de flesta är nog människoverk.
Lassinantti fortsatte; "Det är säkert människor som skapat ett Östberlin och ett Västberlin"
Sedan förflyttade sig Lassinantti till Karesuando. "På Karesuando kyrkogård ligger Lars Levi Laestadius främste lärjunge Johan Raattamaa begravd - under två gravvårdar, den ena rest av östlaestadianerna och den andra av västlaestadianerna. Striden om vem som utsetts att förvalta himmelrikets nycklar blev efter Raatttamaas död så bitter, att den avsatte två gravstenar på den blide lärofaderns gravkulle".
Lassinantti konstaterade att en gräns oftast är en skiljelinje mellan människor som i grund och botten är lika. Men i gränsens psykologi ligger att vi helst tänker längs efter gränser - sällan över gränser.
Ett bra exempel på tänk över gränser är det välkända samarbetet mellan Haparanda och Torneå. Två städer i två olika länder har tydligt visat samverkan över en nationsgräns. Så har det inte alltid varit. 1809 drogs en skarp gräns mellan Finland och Sverige och en expansiv bygd hamnade
i tillbakagång under drygt 150 år.
På 1960-talet inspirerades städernas styrande av Lassinanttis ord och en gryende samverkan kunde skönjas. Med inträdet
i EU tog samarbetet fart, i dag det mest utvecklade samarbetet över en riksgräns
i hela världen.
Ett EU-medlemskap är ingen självklarhet för samverkan. Samverkan bygger på din och min förmåga att våga tänka över gränser, vår gemensamma förmåga till förståelse, inte skapa förödande skiljelinjer som leder till konflikt.
Europasamarbetet befinner sig just nu
i ett mycket kritiskt skede. Skiljelinjerna dras allt skarpare. I spåren av marknadens vidlyftiga affärer tvingas Europas medborgare betala, de delas upp i både A-lag, B-lag och till och med C-lag.
Även i vårt land skapas tydliga gränser när vi ser de utförsäkrade, de som inte får utbildning till jobb, de sjuka tvingas söka jobb, de som inte får hjälp i skolan och godkända betyg, barnfattigdomen som ökar - listan kan göras lång.
Jag tror och vet att politik kan förändra.
På statyn av kung Carlos III i Madrid hade någon satt en skylt "Vi är anti-idioter, inte anti-politiker". Politik där drivkraften är makt och för de välbeställda, skapar skarpa gränser reaktioner. Europeiska demokratin sätts på svåra prov, nationalism är åter i ropet. Det behövs samverkan, förståelse för den andra. Politik med drivkraft till förändring för även de som inte står i solsken.
Lassinantti såg ett ljus i sin radiokrönika 1962. Men avslutade krönikan så här; "Ibland blir man ändå tveksam. Kommer mänsklighetens bana att krönas av två gravstenar? Frågar man sig, och tänker på Karesuando kyrkogård".