Hårt slag mot jägarkåren
Vi har via nätet och även genom personligt sammanträffande med en av Sveaskogs jaktansvariga, erhållit viss information angående planerna att justera (höja) priserna på jaktarrenden i Norrbotten.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
i Överkalix kommun, jaktvårdskrets. Det innebär att större delen av jägarna i kretsen jagar på Sveaskogs marker och kommer därför att beröras av en prishöjning.
Vi som jagar på dessa marker har en jaktklubb med drygt 200 medlemmar. Cirka 25 jaktlag jagar på enbart Sveaskogs mark.
Redan nu är Sveaskog prisledande vad avser jaktarrenden och fällavgifter på älg. Detta har medfört ett stort missnöje hos jägarna. Att ytterligare höja jägarnas kostnader för jakt vore mycket förödande i många avseenden.
Redan nu anses avgifterna vara för höga. SCA är den näst största jaktupplåtaren i Överkalix. Deras avgifter för jakt är ungefär hälften av
Sveaskogs nuvarande avgifter.
Många av jägarna är eller har varit anställda hos Sveaskog/Domänverket i långa tider och är nu oroliga för att inte i framtiden ha råd att jaga.
Man har jagat på markerna i tiotals år. Markerna finns i närheten till den by man bor i. Jakten har blivit en livsstil som man pratar om, året om.
Jakten är inte enbart att fälla vilt utan ett sätt att umgås i ett starkt sammansvetsat kamratgäng, som jagat tillsammans i långa tider. Den lokala förankringen hos jägarna medför en bättre möjlighet att bedriva en god viltvård och kontroll över att markerna inte besöks av vilttjuvar.
Redan nu är arrendet inklusive fällavgifter för de flesta jaktlagen 10-15 kronor per hektar.
Tillgängligheten till jakt begränsas på grund av kyla och snö. I slutet på oktober sätter naturen hinder för i huvudsak alla former av jakt.
Jägarna har lagt ner pengar för jakttorn, kojor, bastun på markerna. Man har byggt eller iordningsställt slakthus, inskaffat fordon för att tillvarata älgar. Jägarna får själva röja sly och underhålla vägar för att ta sig fram till jaktmarkerna. Detta gör inte Sveaskog om man inte råkar utföra skogsåtgärder i området.
Tillgången på vilt och viltarter är begränsat och kan inte jämföras med landet i övrigt.
Uppgiften om att det skulle finnas mer än 4 000 marklösa jägare som önskar få jaktmarker hos Sveaskog är vi mycket tveksamma till. Att dessa är marklösa, men troligen inte utan tillgång till jaktmarker. Det torde finnas andra anledningar till att de söker nya marker.
Eftersök efter skadat vilt, bland annat efter trafikolyckor görs nu av jakträttsinnehavaren. Vem gör detta om jakträttsinnehavaren finns 100 mil borta?
Hur ska man kunna rekrytera unga jägare med ännu högre priser när dessa redan nu anses vara ett hinder?
Vi har renar från fem samebyar i kommun/kretsen. All mark inom kommunen är året runt betesmarker för ren. Både renägare och samebyrepresentanter har framfört oro över att jägare och hundar som är ovana med renar kommer in på markerna.
En klar försämring av älgpopulationen har skett, enligt Älgobs, sedan Sveaskog införde enhetliga fällavgifter på vuxna djur. Åtgärden har styrt jägarna till att fälla äldre och större älgar.
Slutligen vill vi framföra att jägarna på
Sveaskogs marker i Överkalix jaktvårdskrets och Sveaskogs jaktklubb i Överkalix inte är mot förändringar. Dessa får dock inte förhindra en trivsam och kamratlig jakt med priser som ger alla möjlighet att delta.
Vi förväntar oss en dialog där vi kan komma överens om hur jakten i fortsättningen ska bedrivas och till vilket pris. Eventuella höjningar av arrende- och fällavgifter skulle drabba vår jägarkår så hårt att ett stort antal skulle bli tvungna att sluta jaga.