Hellre jobb till unga än statliga bilfabriker
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I en debatt som handlar om hur fler unga ska få jobb och komma in på arbetsmarknaden väljer Lennart Thörnlund, Socialdemokratisk valarbetare och metallordförande, att gå i långt försvarstal för Mona Sahlins och Stefan Löfvens vurm för att köpa bilfabriker för skattebetalarnas pengar. Jag konstaterar bara att väljarna inte har glömt den oansvariga inställningen från sossefacket och partiet.
Att näringsminister Maud Olofsson och Centerpartiet stod emot lockropen om att skicka miljarder av skattebetalarnas pengar rakt in i de amerikanska direktörernas fickor är en av anledningarna till att Sverige har klarat krisen väl.
Det har gjort att vi i stället har haft råd att satsa på omställning i krisen. Fler utbildningsplatser, mer resurser till arbetsförmedlingen och en miljardsatsning på komvux och yrkesutbildning.
Det har hjälpt många unga som hamnat utanför - men min poäng är att det inte räcker.
Vi måste göra mer. Lennart Thörnlund tar upp det faktum att SCB:s arbetskraftsstatistik nu tydligt visar att det är fler än
100 000 personer fler sysselsatta nu än i högkonjunkturen 2006. Det är glädjande siffror, men likväl är det fortsatt allt för många unga som saknar jobb. Bakom varje streck i protokollet finns en människa som kan bidra och jobba. Alla som vill och kan jobba ska göra det. Det är grunden för mig och Centerpartiet.
Det är för de unga arbetslösas skull vi behöver göra strukturella reformer på arbetsmarknaden. Mer flexibilitet, större trygghet i utbildning för den enskilda och billigare och enklare för företagen att anställa. Detta är socialdemokraterna emot.
Bristen på jobbpolitik får också många LO-medlemmar att vända Socialdemokratin ryggen. Det är sunt.
Alla som ska rösta den 19 september bör ställa sig frågan om vem som är bäst på att ge förutsättningar för att skapa fler jobb för unga.
Frank Nilsson