Hetsjakt på personalen
Under många år har det varit känt inom landstinget och för den politiska ledningen att verksamheten inte klarat av att nå budgetmålen.
Foto: Kurt Engström
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Under lika många år har verksamheterna öppet deklarerat att man inte klarar av sina uppdrag inom ramen för lagd budget.
Svaret från politisk nivå har hela tiden varit att verksamheten ska klara sina mål inom givna ramar. I klartext: Spring fortare och arbeta hårdare. Det är precis det personalen har gjort: man behandlar fler och allt svårare sjuka patienter utan att resurser tillförts.
Allt detta har gjorts i den nedbantade organisation som finns kvar efter 1990-talets nödvändiga omställningar av sjukvården.
Sammantaget har nedskärningarna på 1990-talet, de utvidgade uppdraget inom vissa verksamheter och de stela ekonomiska ramarna gjort att verksamheten på de flesta håll i dag är hårt pressad.
På många håll arbetar personalen; läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, sekreterare och all övrig personal, på gränsen av vad man orkar med. Effekterna av detta ser vi dagligen.
Läkare flyr länet, sköterskor och undersköterskor säger upp sig från sina arbeten på länssjukhuset i Sunderbyn där vårdplatssituationen liknar förhållandena i storstäderna. Bristen på vårdplatser vid länssjukhuset är ett stort problem för hela länets patienter och ett arbetsmiljöproblem för all personal på sjukhuset.
Hösten 2008 inser landstinget att ekonomin fullständigt håller på att spåra ur och man drar i nödbromsen, verksamheterna får i uppdrag att vända alla stenar i jakten på besparingar.
Ramarna för besparingarna sätter den politiska ledningen:
4 Produktionen ska inte minska.
4 Inga strukturförändringar ska ske.
Vilka signaler sänder detta? Det kan inte tolkas som annat än att man på den politiska nivån anser att personalen i landstinget inte arbetar tillräckligt hårt redan och att man kan sparka folk med bibehållen produktion.
Vad behöver göras för att rädda landstingets ekonomi? Som vi ser det är det inte trovärdigt att med ett oförändrat uppdrag för sjukvården spara de pengar som krävs för en budget i balans.
Prognosen för landstingets underskott 2011 uppgår till 556miljoner kronor. Skattehöjningar ger landstinget andrum, men är ingen långsiktig lösning på problemen.
Det är dags för alla landstingspolitiker, ledning och opposition, att ta sitt ansvar för landstingets ekonomi och göra de prioriteringar som krävs.
Om det är att avgränsa uppdraget eller att se över strukturen lämnas till politikerna att ta ställning till.
Att fortsätta jaga landstingets personal är inte seriöst och leder inte till en ekonomi i balans.