Historien på väg att utvecklas till en landstingssåpa
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nordmark anser att det är landstinget som brustit i ansvar vilket innebär att han gör den lekmannapsykiatriska bedömningen att kvinnan vid tillfället varit så sjuk att hon borde ha befunnit sig på sjukhus.Nordmark har kanske rätt.
Han hoppas nu att en anmälan (Lex Sarah) från Överkalix kommuns sida skall leda till att ansvariga myndigheter (han nämner särskilt Socialstyrelsen och länsstyrelsen) klargör ansvarsfrågan och straffar den organisation som han tycker smitit från ansvaret.
I tidningsartiklar har Nordmark och landstingsrådet Kent Ögren (s) sedan ömsesidigt anklagat varandra för sviktande etik och landstingsrådet korrekt påpekat att Lex Sarah inget har med landstingets ansvar att skaffa.
Det senaste inslaget i historien är att kommunalrådet Leif Nilsson (s) till media meddelat att han och landstingsrådet nu förhandlar man mot man om hur pengar och ansvar skall fördelas framöver så att liknande fadäser inte behöver upprepas. Sven Nordmark har berättigat ondgjort sig över detta.
Historien är på god väg att utvecklas till ännu en landstingssåpa med sina typiska karaktärstecken:
1. Politiker med bristande kunskap om gällande organisation, regler och lagar.
2. Politiker som med myndig stämma skyler detta faktum genom att ropa högt.
3. Medicinskt och administrativt ansvariga som håller käften, låter politiker göra bort sig offentligt och på det sättet går fria från ansvar.
4. Enskilda medborgare som regelbundet far illa på grund av punkt 1-3.
Politikernas uppgift, vilket Sven Nordmark också korrekt påpekar, är inte att offentligt leka Svarte Petter. Det är att styra över samhällets olika organisationer och låta verksamhetsfrågor skötas av anställda chefer och tjänstemän.
Vad Nordmark därför borde uppmana sina politikerkollegor till är en diskussion kring de katastrofala resursbristerna som präglar både barn och vuxenpsykiatrin. Den senare bedrivs i östra Norrbotten i dag helt utan läkare.
Det innebär i sin tur att primärvård och socialtjänst tilltvingas ett ansvar för vilket de saknar både resurser och kompetens.
Samtidigt står nästan alla politiker med ängsligt slickade fingrar sedan nedläggningsbeslutet av observationsplatser
i Haparanda väckt diskussionen om vad vårdcentralernas vårdplatser egentligen används till, kommunal äldrevård enligt en revisionsrapport.
Borde dessa kanske läggas ned till förmån för psykiatriska slutenvårdsplatser i östra Norrbotten och andra delar av länet? Vad tycker Nordmark?
Vad han och andra politiker sedan är skyldiga att för Överkalixbor och övriga norrbottningar förklara är hur psykiskt sjuka patienter skall kunna bedömas och be-handlas när den enda yrkeskategori som enligt sjukvårdsförfattningen har behörighet helt saknas i vår del av länet.
Samtidigt som Sunderby sjukhus psykiatriska akutavdelning är hopplöst underdimensionerad med fyra psykiatriöverläkare som ansvarar för en befolkning på 140 000 innevånare.
Inom välbemannade delar av vårt land är man tio gånger fler.
Att inte värre katastrofer regelbundet inträffar är ett ständigt pågående underverk.
P.S. Svarte Petterleken är mitt uttryck för sättet välfärdapparaten i dag (inte bara i vårt län, inte bara sjukvården) ägnar alltmer energi (och pengar) åt att slåss om vem som skall slippa ansvar i stället för att bestämma vem som skall ta det.