Högsta skriket - inte bäst
Svar till Claes Nordmark, NSD ledarsidan den 26 maj.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den som försöker kritisera andras politiska engagemang borde i vart fall införskaffa det faktaunderlag som de flesta andra berörda är väl medvetna om. Som politisk sekreterare måste det kännas genant att offentligt visa sådana kunskaps-
brister.
Inför 2004 års försvarsbeslut bildades en arbetsgrupp under ledning av landshövdingen.
I den gruppen ingår kommunalråden från de kommuner som har försvarsverksamhet samt tjänstemän. Arbetsgruppen träffas kontinuerligt, mer frekvent inför kommande beslut.
Av naturliga skäl har har jag den bästa möjligheten att påverka regeringen, vilket givetvis sker. Men det är inte som Nordmark tycks tro att den som skriker högst når de största och bästa framgångarna.
Den 24 april skrev Karl Petersen (s) och jag en artikel i Expressen om det säkerhetspolitiska läget i Barentsområdet och eventuella konsekvenser av den arbetshypotes som framlagts av överbefälhavaren. Det har lett till att ett säkerhetspolitiskt seminarium avhålls den 23 juni i Luleå.
Jag delar Nordmarks uppfattning att vi ska ha ett försvar som har subarktisk förmåga och att det förutsätter en stark bas i Norrbotten.
Men när Nordmark uppmanar alla aktörer att agera som socialdemokraterna kommer osökt frågan: hur ska (s) klara det med 7 miljarder kronor mindre än regeringen i årsbudgeten?
På samma sätt som inför 2004 års försvarbeslut arbetar vi i Norrbotten gemensamt över partigränserna för kommande beslut, utan någon som helst inblandning från en politisk sekreterare i Stockholm.