Hur tänker de egentligen? Hur kan de söndra det svenska sjukförsäkringssystemet och ändå lyckas sova gott om natten? Det är för mig obegripligt.
Sjukförsäkringen är en försäkring som vi betalar för med vår skatt. Den ska garantera att varje människa får ersättning för förlorad arbetsinkomst, har en inkomsttrygghet vid sjukdom, långvarig eller kortvarig. Det är grunden. Det är alltså inte ett bidrag vi talar om, utan en försäkring.
Nu har den Moderatledda regeringen ändrat förutsättningarna för att denna försäkring ska falla ut. Nu räcker det inte med att ha brutit en arm och fått den gipsad:
"Du har ju en frisk arm som du kan använda! Ingen hänsyn tas till vilket arbete du har, om du jobbar på dagis, där man behöver två armar. Du kan ta ett annat arbete", svarar Försäkringskassan.
Vi har alla sett rubrikerna där cancersjuka anses vara arbetsföra, kroniskt sjuka männi-skor som inte ens kan gå 100 meter ska ta sig till Arbetsförmedlingen för arbetslivsintroduktion. Sjukersättningen har dragits in och om man inte fullföljer det som AF och Försäkringskassan beslutat får man söka sin försörjning från socialförvaltningen.
Dessutom har någon matematiker på socialdepartementet räknat ut att varje sjukdom och skada ska vara läkt på en bestämd tid, oavsett de individuella förutsättningarna som ålder, fysik, läkförmåga och annan ohälsa. Har du opererat ett bråck är du frisk och arbetsför efter tre veckor. Alla ska behandlas lika, det vill säga ingen individuell hänsyn får tas.
Som om detta inte vore nog har ni omyndigförklarat en hel yrkeskår. Från 1 januari 2011 får läkaren inte längre bedöma den sjukes arbetsförmåga. Det ska Försäkringskassans handläggare göra, för deras kompetens anses vara större. En läkarutbildning är mellan 6-13 år och kostar samhället 230 000 kronor per år. En investering på totalt mellan 1,4-3 miljoner kronor per utbildad läkare. Så värderar regeringen deras kompetens!
Hur kan man förändra en försäkring på detta sätt? Har inbetalningarna till systemet minskat? Ja, de har minskat. Totalt har ni sänkt skatterna med 100 miljarder kronor under fyra år. När skatten minskar måste man spara och därför har budgeten till "Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp" minskat med 22 miljarder sedan 2008.
Varje gång media uppmärksammat den omänskliga behandling som drabbar sjuka och svaga människor har ni lovat att en översyn ska göras.
Senast lovade Kristersson nagelfara systemet med förstoringsglas. Frågan man ställer sig då är hur blind herr Kristersson är när han därefter säger att inget behöver förändras.
Vad vi förstår är detta endast ett spel för gallerierna, för att lugna kritikerna. Ni står fast vid att denna misshandel av människor ska fortsätta. Och då kvarstår frågan; hur kan ni trots detta sova gott om natten?