Hur ihärdigt kan man blunda för skogsfakta?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Skogens biologiska mångfald har utvecklats i urskogslandskapet genom naturliga processer, en del mycket långsamma som kan ta bortåt tusen år eller mer.
Genom dem bildas grova gammelträd, silverglänsande torrakor, hålträd, platser med varaktig markskugga, mossbelupna lågor och andra höga värden för tusentals arter som nu hotas eller missgynas - av just skogsskötseln, för att den undanröjer dessa värden i sin strävan efter ekonomisk avkastning.
En offentlig utredning har sammanfattat forskningen och häromåret gjordes en uppföljning som bekräftade resultatet. Den visar att i genomsnitt behöver tio procent av den produktiva skogen permanent skydd mot virkesproduktionens skogsskötsel. Hur kan man blunda för detta?
Slutligen påstår Arkelsten att det finns balans mellan produktion och bevarande, trots att hon som riksdagsledamot har tillgång till en utredningstjänst som kan ta fram statistiken, som tydligt visar att den förkrossande merparten av skogsmarken brukas, medan endast några få procent av skogen skyddas.
Det skulle vara intressant om det kom något moderat förslag på hur man permanent kan skydda skog utan att den är i statlig ägo, om det ska vara som stiftelse eller i annan varaktig form (oberoende av våra korta liv eller bolag som köps upp och ombildas).
I USA äger staten skog och naturskyddade områden, varför passar det inte för moderaterna? Det lär vi aldrig få veta, då syftet med argumentationen verkar vara att offra naturen för ekonomisk vinning.
Arkelsten skulle istället kunna göra en insats genom att driva på sitt parti att återställa de undandragna 200 miljonerna att betala markägare för naturskydd, eller ännu hellre öka anslaget så att vi kan skydda den tiondel skog som behövs, så snart som möjligt - innan gammelskogen fallit.
µ Svar till Sofia Arkelsten, NSD Debatt den 20 augusti.