Jag själv har jobbat i glesbygdslän och förstår en hel del av problemen att få läkare till glesbygden.
Att tvångskommendera läkare till glesbygden låter sig säkert inte göras. Därför är det tyvärr så att glesbygden skulle drabbas absolut hårdast om man införde ett hyrläkarstopp.
Vi och övriga seriösa läkarbemanningsbolag är garanter för att glesbygd och socialt utsatta områden i storstäderna får tillgång till läkare.
Det är säkert bra om SKL funderar ut någon strategi mot läkarbristen. Däremot är det mindre lyckat med ett förbud mot hyrläkare eller något annat tokeri, som jagar läkarna över gränsen till Norge istället.
Det är bra att man nu inser att det inte handlar om kostnaderna i första hand. Jag är säker på att det inte är någon merkostnad överhuvudtaget att anlita läkare från bemanningsföretag.
När det gäller kontinuitet så blir det till stor del vad man beställer.
Man pratar också om kvalitet och antyder att hyrläkarna skulle vara sämre, men man ska nog från SKL:s och landstingens sida vara försiktig med det, eftersom man samtidigt vill att dessa hyrläkare tar fast tjänst hos dem i stället. I massmedia kan man ibland också läsa att hyrläkare blir anmälda oftare än fast anställda. Det bör de bli med tanke på att de kanske träffar dubbelt så många patienter på ett år, helt enkelt för att det är just patientarbete de anlitas för. Jag vidhåller att hyrläkarna utsätts för trakasserier i media, vilket ibland leder till mobbning från kollegor och annan vårdpersonal. Och inte minst misstänksamhet från patienterna.
Här kommer några väl genomtänkta förslag till SKL:
1. Visst måste man öka läkarutbildningen - med bibehållen kvalitet!
2. Vi har dessutom en viss arbetskraftinvandring från andra EU-länder, där läkarna får svensk läkarlegitimation hur enkelt som helst, men sedan blir det oftast stopp. Jag har sett många duktiga legitimerade läkare från östra Europa som inte kommer längre än till svensk legitimation och sedan är det tvärstopp. Detta gäller även läkare utanför EU, men de får inte ens svensk legitimation. Här måste alla Sveriges landsting anstränga sig och börja med introduktionsprogram och utbildningsvårdcentraler för att få dessa helt anställningsbara. Det är inhumant och ett enormt resursslöseri att avstå från detta!
3. När det gäller bemanningsföretag bör SKL försöka få svenska landsting att lära sig av varandra hur man gör förnuftiga upphandlingar. Idag blir över 90 procent av upphandlingarna överklagade och flertalet får göras om. I många landsting blir det avtalslösa perioder, vilket trissar upp priserna och släpper in oseriösa aktörer. Varför ska alla försöka uppfinna hjulet på nytt och varför fattar de inte att det ska vara runt?
4. Sedan gäller det att de företag landstingen sluter avtal med verkligen följer reglerna. Där kan man helt enkelt en gång per år kräva ett intyg från företagens revisorer att man följer reglerna även beträffande att bostad, resor och traktamenten är beskattningsbar förmån och det ska betalas sociala avgifter på detta! Det är tyvärr så att inte alla företag följer dessa regler, vilket kommer att straffa sig. Landstingen vill väl bara göra affärer med företag som betalar sina skatter och avgifter ordentligt? Det gäller också så kallade auktoriserade företag, annars är säkert auktorisation bra, när man har kollektivavtal med Läkarförbundet. Tyvärr vill inte Almega ta i frågan om skattefrågorna ovan, så man kan undra hur seriösa de är. Men läs gärna detta från Bemanningsföretagen!
5. Slutligen: Om man gjort offentlig upphandling och slutit avtal med ett antal bolag: Se till att hålla er till dessa bolag, annars går kostnadskontrollen helt överstyr!