"I Norrland hafva vi ett Indien"
Foto: NATIONALMUSEUM
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
NSD ledarsidan den 24 juni.
I NSD den 24 juni skriver Olov Abrahamsson om Axel Oxenstiernas ord och knyter an till "vilka naturresurser som finns i norra Sverige".
Han pekar samtidigt på att Norrbotten är en närande och inte en tärande del av Sverige, argument som också fördes fram av forskaren Kjell Öström vid flyttvågen
i slutet av 1970-talet och mynnade ut
i "7-aprilrörelsen" 1979, där ungdomar gick
i spetsen för kampen mot avfolkningen. Olov Abrahamsson försöker även få rege-ringen att lyssna på att Norrbothniabanan är en angelägenhet för hela Sverige.
Det gäller att få en framförhållning, även om vi samtidigt bör diskutera hur vi kan skapa ett långsiktigt hållbart samhälle, argument som såväl länsstyrelsen som regeringen borde utreda till exempel vad beträffar klimatförändringarna.
I Norrbotten torde det finnas förutsättningar för överlevnad, även om skräckscenariot blir verklighet och storstäderna
i söder hamnar under vatten. Hotet är dock globalt och i det avseendet är framtiden inte ljus.
Frågan är dock om inte de styrande är lamslagna och mest tänker på sin egen överlevnad med avtalad bonus och pensionsförsäkringar, som urholkar vanligt folks pensioner, med förhoppningar om att allt ska förbli såsom det alltid har varit.
Där vill jag själv knyta an till Axel Oxenstierna. Det är på grund av hans framtidsvision, som vi nu finns här.
Visserligen talade han mest om naturrikedomarna och om hur Sverige hade en rik koloni inom statens gränser. Men det behövdes människor för att få rikedomarna ur jorden. Det räckte inte med tvångsarbetande samer, som än i dag kämpar för sina rättigheter.
Nu vill staten att vi som är ättlingar till kolonisatörerna åter ska flytta söderut, trots att vi känner till den framtid vi kan skapa i Norrbotten. All denna avvaktan till exempel vad gäller flytten av Kiruna beror nog på att ingen innerst inne tror att den kommer att bli av.
Men långsiktigt finns det andra makter, se till exempel Nato-övningen, som ser vilka naturrikedomar de i framtiden kan exploatera. Därför vill storföretag projektera för uranbrytning i Norrbotten och Lappland.
Vi måste bli herrar och kvinnor över vårt eget land och i Norrbotten bör vi ta itu med diskussionerna om hur vi vill utveckla vårt län.
Länet borde ta tillvara sina människor för att utveckla den diskussionen. Själv drivs jag i arbetslösheten mot svältgränsen. Borde inte Norrbotten ha råd att anställa människor i en "Framtidsgrupp" som trevande kan börja undersöka vad vi tillsammans kan göra?
Jag anmäler mig frivilligt.