Sverige är inget undantag. År 2004 anmäldes drygt 60000 fall av våld, hot och ofredande mot kvinnor enligt Brottsförebyggande rådets (BRÅ) brottsstatistik. Till detta kommer ett enormt mörkertal av brott som aldrig anmäls.
i Sverige utsättas för våld och hot om våld i en sådan utsträckning att stora delar av befolkningen förmenas full delaktighet i samhällslivet. Betydligt fler kvinnor än män utsätts för kränkningar som har direkt inverkan på den psykiska hälsan.
Lagen ger kommunerna ansvaret för arbetet med mäns våld mot kvinnor. Men kommunernas ansvar uttrycks som ett ?bör?, inte ett ?ska?: ?Socialnämnden bör härvid särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld och andra övergrepp
i hemmet kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation?.
När Amnesty hösten 2004 undersökte hur man levde upp till ansvaret uppmärksammades stora brister.
I många kommuner saknas det såväl riktlinjer för socialtjänstens arbete med frågan som information om vart våldsutsatta kvinnor kan vända sig. En del kommuner tycks helt förlita sig på kvinnojourerna utan att nämnvärt bidra med ekonomiska medel för att möjliggöra deras arbete.
Mäns våld mot kvinnor kostar samhället enorma summor varje år. Förutom stora direkta kostnader för vård- och omsorgssektorn samt rättsväsendet tillkommer indirekta kostnader i form av produktionsbortfall och minskade skatteintäkter när människors handlingsutrymme begränsas. De långsiktiga hälsoeffekterna för de barn som växer upp med våld i familjen torde också leda till mycket stora samhällskostnader.
• Ett femårigt kunskapslyft om mäns våld mot kvinnor. Öronmärkta statliga resurser måste tillföras kommunerna, hälso- och sjukvården, rättsväsendet och utbildningssektorn. De många människor som i sitt arbete har samhällets uppdrag att motverka och hantera mäns våld mot kvinnor behöver kvalificerade kunskaper och arbetsmetoder. Män som slår ska mötas av förebyggande åtgärder och hjälp som bygger på ett könsmaktsperspektiv.
• Tydligare krav på kommunerna. Skärp lagen så att kommunerna får en tydlig skyldighet att motverka mäns våld mot kvinnor och ge stöd till dem som ändå drabbas. Ge JämO, som har goda kunskaper om könsmaktordningen,
i uppdrag att utöva tillsyn över kommunernas arbete med mäns våld mot kvinnor. Inför sanktionsmöjligheter mot de kommuner som inte lever upp till lagens krav. Samtidigt bör staten ta ansvar för att det inrättas resursjourer som kan ta emot de allra mest utsatta kvinnorna, exempelvis missbrukare, psykiskt sjuka och prostituerade.
• Stärk barnens rättssäkerhet. Barn som ser pappa misshandla mamma ska självklart betraktas som brottsoffer och vara berättigade till skadestånd, något som inte är fallet
i dag.
Gudrun Schyman
feministiskt initiativ