Jag får väl ta det som en komplimang att Joel Karlsson från ung vänster tar sig tid att svara en ?medelåldersgubbe? som jag. Vi är ju trots allt kollegor i politiken, båda för tillfället försörjda av skattebetalarna. I övrigt är nog förutsättningarna små för att vi ska förstå varandra, inte på grund av ålder, utan därför vi har helt skilda värderingar på den enskilda människans förmåga och hur samhället kan utvecklas.
Båda våra respektive samhällsmodeller har prövats i verkligheten. Joel Karlssons kommunism med förödande resultat, både för enskilda människor och för hela samhällen. Till skillnad från min tillit till varje människas vilja och förmåga att enskilt och tillsammans med andra ta del och ansvar för samhällsutvecklingen.
I Joel Karlssons centralistiska idealsamhälle kan arbeten kommenderas fram i offentlig sektor för att på så sätt avskaffa arbetslösheten. Skulle detta fungera så behövs självfallet inga ungdomsavtal eller några privata initiativ, eller för den delen något anställningsskydd. Därför är det förmodligen ett mysterium för Joel Karlsson hur det kommer sig att hans äldre partikamrater i landstinget och i de kommuner där de sitter vid makten snarare minskar antalet anställda än anställer alla arbetslösa.
Jag har vuxit upp i en annan verklighet. En verklighet där oron för egen och nära anhörigas del att inte få ett arbete var påtaglig. Där möjligheten till även tillfälliga anställningar sågs som en viktig chans att få in en fot på arbetsmarknaden.
En verklighet där jag också är medveten om hur små marginalerna är i många företag. Särskilt för många företag är det ett stort, ofta alltför stort, och långt åtagande att nyanställa. Företagarna är väl medvetna om att en anställning i fel tid eller av fel kompetens kan vara förödande för företagets utveckling.
Därför avstår man hellre, trots att en nyanställning kan vara det företaget behöver för att fortsätta utvecklas. Tyvärr drabbar denna sunda försiktighet att dra på sig kostnader som inte snabbt kan avvecklas många av de ungdomar som står i tur att komma in på arbetsmarknaden.
Därför skulle ett enklare och mer flexibelt anställningsförfarande ge möjlighet för många företag att anställa ungdomar. Självklart är detta ingen ensam lösning på ungdomsarbetslösheten. Det krävs framförallt åtgärder för att få en tillväxt av nya jobb i Sverige. Dessa nya jobb måste skapas i det privata näringslivet, och då i första hand i de små och medelstora företagen.
Enkelt uttryckt måste det bli lägre kostnader och enklare regler för att nyanställa. Vi måste också öppna upp den offentliga sektorn för privata initiativ och ersätta den ?svarta? tjänstesektorn med hederliga jobb i riktiga företag.
Det Joel Karlsson tyvärr inte vill förstå är var femte svensk under 26 år i sossevänsterns Sverige inte ens är hänvisad till arbetsmarknadens B-lag. De har överhuvudtaget inte fått möjlighet att komma in på spelplanen.
Så är verkligheten i det Sverige som vänsterpartiet regerar.