Först när Barnkonventionens alla paragrafer blir svensk lag kan vi ingripa mot myndigheters brott mot konventionen. Då skulle kraven på kunskap om barns behov och rättigheter öka. Det behövs.
Dagligen begås brott mot barn. Dagligen kränks barns rättigheter. Fallen där barnkonventionen i svensk lag kan göra skillnad är många. Kanske allra viktigast, och känsligast för den borgerliga regeringen, är konventionens påverkan på migration och asylfrågor. Barnets bästa utreds och bedöms inte heller alltid i asylprocessen där föräldrar och barn skiljs åt under hemska förhållanden.
Barnkonventionen i svensk lag skulle göra skillnad för de barn som inte har rätt till vård och utbildning för att de är barn till papperslösa. Att dessa barn år 2011 inte garanteras rätt till skola och hälsovård i Sverige är skamligt. Alltid är det samhällets mest sårbara som drabbas när lagar är otillräckliga.
I många kommunala beslut åsidosätts FN:s barnkonvention. Det gäller barns rätt till information, barns medbestämmanderätt, och bestämmelsen att barnperspektivet ska fungera som underlag för politiska beslut. Bland frivilligorganisationer, såsom Rädda Barnen och UNICEF råder en bred enighet om att barnkonventionen bör in i svensk lag. Domstolar och myndigheter blir då tvungna att tillämpa den och de skulle ställas till svars om de inte tar hänsyn till barnkonventionen.
Den ansvariga ministern heter Maria Larsson (KD). Hon anser att ett införande av barnkonventionen i svensk lag riskerar att försämra barns rättsliga ställning. En åsikt som hon, utanför den svenska regeringen, är ensam om.
I regeringen är det främst Moderaterna och Centerpartiet som arbetar emot att barnkonventionen blir lag. De hänvisar till juridiken. Men att juridiken skulle vara ett hinder är vi frågande till. I en utvärdering som UNICEF och Raoul Wallenberginstitutet gjort konstateras det att de juridiska invändningar som framförts saknar grund (Barnkonventionens Status - En utvärdering av för och nackdelar med barnkonventionen som svensk lag).
Sverige har framgångsrikt infört en annan konvention i svensk lag, Europarådets konvention om mänskliga rättigheter. Erfarenheterna från Norge, som infört barnkonventionen i sin lagstiftning, är mycket goda. Barnkonvention kan mycket väl tillämpas i domstolar.
Nyligen ställde Anna Hedh en fråga till EU-kommission om EU planerar att låta unionen ansluta sig till barnkonventionen. Då skulle EU:s åtaganden för barns rättigheter bli bättre granskade av en utomstående part. Men tyvärr saknas den politiska viljan bland kommissionens tjänstemän och i Europas högerregeringar. Vi kan konstatera att EU:s och Sveriges barn behöver en stark svensk röst som för upp deras rättigheter på dagordningen.
Vi uppmanar Maria Larsson som är ansvarig minister att genast ta initiativ till att införa barnkonventionen i svensk lag. Samtidigt bör hon föra upp frågan om EU:s anslutning till barnkonventionen. Barnens rättigheter kan inte vänta. Norge kunde, varför kan inte vi?