Äldreomsorgen bemannar efter budget och inte efter behov. Det står klart när man tar del av tillståndet inom äldrevården i Stockholm. Vanvård, misshandel och dödsfall är ord som beskriver missförhållandena på de privata äldreboendena Koppargården, Tallbohov och Vintertullen.
Hur kan dessa hårresande historier gång efter gång upprepas? Tidigare har vi hört liknande historier från orter som Piteå, Växjö och Göteborg och nu i Stockholm. Vem kommer härnäst?
Och politiker och tjänstemän tycks tagna på sängen. Oroligt undrar vi om de helt tappat kontrollen över verksamheten. Kompetensen hos beställarna måste vara usel när riskkapitalbolagen kan tjäna så enormt stora pengar på äldreomsorgen.
Poängen med privatiseringen var väl att det skulle bli bättre och billigare. Men vad är vitsen om det blev sämre och dyrare, plus att personalen är försedd med munkavle och inte vågar rapportera om missförhållandena eftersom de inte omfattas av meddelarskyddet?
De stora drakarna, som företagen Attendo och Carema, ägs av riskkapitalbolag vars överordnade intresse är vinst som maximeras genom avancerad skatteplanering där vinsterna hamnar i utländska skatteparadis. Miljoner som i stället borde användas för vård och omsorg i Sverige. I jakten på vinster anställer företagen outbildad billig arbetskraft, personalbemanningen minimeras och personalintensiva insatser som utevistelser och social samvaro med de gamla uteblir.
Det är kris inom äldreomsorgen och ingen tar ansvar, de äldre och försvarslösa får betala ett högt pris för ett äldrepolitiskt experiment. Vad gör äldreminister Maria Larsson för att komma till rätta med missförhållandena?
Nu får det vara nog! Avtal med vårdföretag som inte sköter sig ska sägas upp och missförhållanden polisanmälas. Bättre sent än aldrig ska nu Socialstyrelsen, för första gången, granska vad kommunerna egentligen gör för att säkra kvalitén i enskilda äldreboenden. Bra, sätt igång i dag. Det är inte en dag för tidigt!