Inrikespolitiken kommer att decentraliseras till regionerna
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Regering och riksdag har det inrikespolitiska ansvaret för Sveriges regionala utveckling men det fungerar inte bra.
Den kritik om en hotad regional utveckling med nuvarande regionalpolitiska beslut som socialdemokratiska politiker i Norrbotten, Kent Ögren och Karin Åström i media riktar på den nuvarande regeringen är därför inte omotiverad och oväntad.
Historiskt har det funnits regeringar och drivande politiker som för olika landsdelar lyckats påverka den regionala utvecklingen i en positivare riktning. Även om det sker, så saknas den grundläggande förutsättningen för en långsiktig och hållbar regional utveckling i Sverige med nuvarande politiska ansvarsstruktur.
Därför måste nu den här eller nästa regeringen på allvar börja skapa de rätta förutsättningarna för en framtida decentraliserad politisk ansvarsstruktur där de framtida regionkommunerna ansvarar för samt bedriver sin del av inrikespolitiken med en bredd och ett djup av viktiga politikområden som arbetsmarknad, utbildning/forskning, näring, glesbygd/landsbygd, regional infrastruktur, regionala skatter etc. anpassad till den egna regionen.
Den nationella nivån med regering och riksdag behöver då inte i betydande mening bedriva inrikespolitik annat än informativt tillsätta en sammanhållande inrikes/region-minister för länen/regionerna.
Den väsentliga uppgiften för regering/riksdag blir istället att hantera utrikes-, försvars- justitie/juridik-, etc, med tonvikt på politik för internationella relationer. Den här förändringen kräver naturligtvis mer arbete/resurser i genomförandet av en regering och ett omfattande arbete för en omställning av den nationella offentliga politiska och förvaltningsmässiga strukturen.
Därför är det viktigt att en ansvarstagande regering/riksdag anammar intentionerna i ansvarskommitténs utredning för den framtida region/läns strukturen. Därför bör vi redan nu inleda och bilda en storregion/glesbygdsregion i Norrland.
Genomför vi det här så skapas i Sverige för första gången långsiktiga förutsättningar för det som devisen antyder "Hela Sverige ska leva" på egna meriter med egen utvecklingskraft samt egna resurser. Då slipper vi den centrala styrningen och begränsningarna som hindrar oss från att utvecklas optimalt.
Då kan vi själva med en bredd och kraft i politiska beslut för första gången utveckla en egen region med långsiktigt hållbar bärkraft. Då kan vi ändra på befolkningsutvecklingen som minskat folkantalet i de norra länen under flera decennier.
Medan vi väntar på att det här ska bli verklighet måste naturligtvis regering och riksdag leverera precis som Kent Ögren och Karin Åström i media antyder en politik som inte hotar utan utvecklar regionerna.
µ Svar till Kent Ögren och Karin Åström, NSD Debatt den 15 augusti.