Instruktörer - resurs för synskadade
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att inte kunna läsa sin post och sköta sina räkningar, inte kunna läsa tidningen, se på TV, lösa korsord eller handarbeta längre, att bli beroende av andra känns svårt.
Det gör att många som drabbas av en synnedsättning snabbt blir isolerade, passiva och deprimerade. Självkänslan sjunker.
Det behöver inte vara på det viset. Syninstruktörer, som finns i de flesta av Norrbottens kommuner, har till uppgift att visa på en väg tillbaka.
Syninstruktören arbetar hemma hos den synskadade med träning av aktiviteter i det dagliga livet, med andra ord utveckla oberoende.
Det handlar om att ge "hjälp till självhjälp".
Syninstruktören är en resurs som kan ge ett bättre livsinnehåll, bättre självkänsla, minskat beroende av kommunal och annan service. Det vill säga ökad livskvalitet till lägre kostnader.
Synskadades glädje var stor när tjänsterna tillsattes för många år sedan.
Lika stor är vår sorg och bestörtning när vi får signaler om att syninstruktörstjänsterna i Piteå och Kalix kommuner nu är i fara.
Vi frågar oss om kommunerna analyserat konsekvenserna av vad en indragning av syninstruktörstjänsten innebär, dels för hemtjänsten i stort och framför allt för den enskilde.
Nej, tänk om ute i kommunerna. Behåll tjänsterna och ni finner att vinsterna är stora, både ekonomiskt och mänskliga.