µ Svar till Johan Johansson, NSD Debatt den 13 februari.
Jag har förståelse för att en moderat måste jobba för lägre skatter för företagare och storfinansen. Man biter inte den hand som föder en. Det är för mig glädjande att (S) äntligen insett att vi i norr hittills fått lämna ifrån oss våra naturtillgångar och vinsterna har hamnat söderut och till och med utrikes.
Vi i inlandet har egentligen bara fyra basprodukter att utnyttja, leva på: gruvor, skogen, vattenkraften och naturen. En gemensam fördel med dem är att de inte går att flytta. Det är ett enormt flöde av "råvaror" från dem som dagligen hämtas utan ersättning till kommunerna eller regionen. Det är fullt jämförbart med den gamla kolonialpolitiken! Det är endast gruvnäringen, som ger sysselsättning att tala om för ortbefolkningen.
Det som nu (S) föreslår är en gruvskatt på 1-2 procent och Johan Johansson anser att "det är ett hot mot Norrbottens utveckling". Det skulle vara sköna slantar för en inlandskommun och är inte ens en bråkdel av de felräkningspengar man tydligen rör sig med i gruvbranschen.
Jag delar inte (S) förslag att det ska vara en skatt. Det är en ersättning för en produkt, som man hämtar från berörd kommun. Sverige är det land som har generösaste villkoren för att bryta mineral, även av utländska företag, som inte skattar i Sverige.
Liknande ersättning för annan råvara som elkraft och skogsvirke bör även utgå till den kommun och region den kommer från. Undantag från dessa ersättningsregler bör gälla för "råvara" som förädlas eller utnyttjas inom kommunen.
Johansson säger vidare att "Med en gruvskatt så riskerar många gruvprojekt att aldrig bli av". Är ekonomin så dålig, är det inte självklart att vi måste tömma våra mineraltillgångar så snabbt som möjligt. Vad som inte är lönsamt nu blir säkert det i framtiden. Har vi inte ett ansvar att spara något till kommande generationer?