Vi påminner om Mikael Nybergs bok "Det stora tågrånet" som enligt vår syn ger en mycket god bild av såväl det historiska som rådande läget inom svensk järnväg.
Konkret måste man för allmänheten förklara vad som är de faktiska bristerna i Botniatåg/Norrtågs upphandling av de nya enhetstågen Coradia Nordic X62. Varför har inte Alstom klarat leverera utifrån förutsättningen att tågen ska trafikera i nordskandinaviskt vinterklimat? Eller är sanningen att man ekonomiserat bort nödvändiga tekniska krav och valt att ta justeringar under driftsfas?
Norrtågs problem avslöjar åter bristerna i produktions- och servicekedjan. I detta fall samverkan mellan tågoperatör, bussbolag och stationshållaren Jernhusen vid störningar i tågtrafiken. Därtill kommer operatörernas och Trafikverkets bristande information. Servicekvaliteter och resenärsrelationer har försämrats, även om Trafikverkets och tågoperatörernas ledningar menar annat! Rådande strukturer inom järnvägen med bolagisering och suboptimering är ett samhällsekonomiskt spel med fler minus- än plusvärden.
Man ska vara försiktig med att spekulera i om järnvägen fungerat bättre i dag om det tagits andra beslut på 1980-talet. Då valde staten i det då rådande ekonomiska läget att inte stärka SJ:s finanser inför en nödvändig modernisering. Bolaget divisionaliserades och fick sälja ut fordon och tillgångar till utländskt leasingbolag (sell and lease back-avtal) för att klara finansieringen.
Men i de länder som har väl fungerande statliga tågbolag och varit restriktiva med att öppna för avreglering, som våra nordiska grannländer, håller trafikproduktionen högre kvalitet än i Sverige. Systemen fungerar mer sammanhållande och man är bättre på att organisera de professionella resurserna i produktionskedjan.
Här borde svenska politiker och företrädare för järnvägsbranschen inse att man måste ändra de järnvägspolitiska förutsättningarna. Det innebär att prioritera svenska förhållanden och opponera sig mot de direktiv från EU som inte ger fördelar för järnvägens utveckling. Tyskarna har reserverat sig mot järnvägsdirektiv från EU inom områden som de i nuläget inte är inställda på att genomföra. Sverige måste kunna göra det samma!
Botniatåg/Norrtåg får ett tungt jobb med att återupprätta sitt anseende. Men det är inte enbart deras problem. Indirekt är de inlåsta i ett system med betydande brister. Premisserna för bland annat anbud och upphandling ger ofta betydande avvikelser i förhållande till samhällseffekterna.
I slutändan är det endast politikerna som kan rätta till fadäserna. Men det kräver att trycket från allmänheten pressar politikerna att samla sig kring nödvändiga beslut. Med dagens ideologiska splittring verkar det i dagsläget mindre sannolikt.
Men över tid kan det ske förbättringar eftersom man "tvingas" närma sig nivåerna till de mer framgångsrika järnvägsländerna i Europa.