Kaos väntar tågtrafiken
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För oss som åker tåg betyder förändringen att det blir otryggare och dyrare.
Nu ska bolagiseringen genomföras med alla medel och till vilket pris som helst.
Är det något som inte är lämpligt för konkurrensutsättning så är det drift och underhåll av järnväg. Det beror på att säkerheten inom järnvägstrafiken uppenbart riskerar att försämras av upphandling och slagsmål om kontrakt mellan privata och statliga bolag (som skall privatiseras).
Lägsta pris är en farlig urvalsmetod när det gäller att välja vem som ska ansvara för säkerheten på järnvägen.
I England och Nya Zeeland har man provat att privatisera underhållet med resultat att vinstkraven sattes före säkerheten. När man såg konsekvenserna, i form av fler olyckor och försämrad service, återfördes underhållet, till stora kostnader, tillbaka i samhällets regi.
Så kunskap om vad som händer vid en privatisering finns och det borde också den borgerliga regeringen kunna lära sig av. De borde också titta på våra grannländer som har varit inne på samma väg men har behållit drift och underhåll i egen regi
Men ideologin har blivit viktigare än sakfrågorna. De som får betala priset för en bolagisering är alla som åker tåg och alla anställda i järnvägsunderhållet. Anställda som redan idag gör ett bra jobb och med mer resurser kan göra ett ännu bättre jobb. Tyvärr kommer dessa resurser, i form av skattepengar, istället att hamna som vinster hos privata företag och en kostsam upphandlingsbyråkrati.
Konsekvensen blir fler försenade tåg, försämrad säkerhet och fler olyckor på järnvägen.
Därför säger vi nej till en bolagisering.