Katastrofberedskap främjar utveckling och säkerhet

Efter en trög inledning har FN samlat in drygt hälften av det bistånd som man har begärt till översvämningarnas Pakistan. Situationen är fortfarande allvarlig och världsorganisationen uppmanar medlemsländerna att fortsätta bidra. Behoven sträcker sig veckor, månader och år framåt.

Foto: Kevin Frayer

Luleå2010-08-31 00:18
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den bristande givarviljan beror delvis på att världen inte klarar mer än en storskalig katastrof per år. Alla har vi Haiti i färskt minne. Pakistan ses dessutom på flera håll med misstänksamhet. Ett land som har världens sjunde största militärmakt och som håller sig med kärnvapen borde ha råd att självt hantera en översvämning, sägs det. Somliga pekar vidare på att välmående muslimska stater som Saudi-Arabien borde ge mer stöd. Att det i Pakistan finns kopplingar till terrornätverk minskar biståndsviljan, menar andra.
Det finns all anledning att kritisera det pakistanska styret för felprioriteringar och svagt ledarskap. Men i en akut situation kan inte omvärlden låta miljoner fattiga lida för att de lever under en regim som inte alltid ser till sina invånares bästa. Knappast något land, fattigt eller rikt, kan helt förbereda sig på en naturkatastrof som drabbar 20 miljoner människor.

Ändå måste såväl ett utvecklings- som ett säkerhetspolitiskt perspektiv läggas på den pågående katastrofen. Pakistan ligger i en region som länge har varit politiskt instabil. Landet har självt bidragit till att förvärra läget. De höga kostnaderna för militära ändamål och skramlandet med kärnvapen har nämnts. Därtill ska läggas den långvariga konflikten med ärkefienden och grannlandet Indien och landets betydelse för utvecklingen i Afghanistan.
Allt detta, liksom att religiösa grupper med anknytning till terrorverksamhet ger hjälp och stöd där regering och myndigheter lyser med sin frånvaro, talar för att givarsamfundet bör bli mer aktivt.
I samband med jordbävningen på Haiti talades det åter om vikten av att inte bara återuppbygga utan också förbättra beredskapen för nya katastrofer. En sådan utveckling måste påskyndas. Förra året dog uppskattningsvis
236 000 människor i katastrofer och kostnaderna uppgick till 180 miljarder dollar. Katastrofer kostar alltså inte bara liv - de är också oerhört dyra att hantera.

FN och dess medlemsländer måste med andra ord ha ett katastrofförebyggande perspektiv när man skickar internationell hjälp till Pakistan och andra länder. I linje med detta krävs också att hjälporganisationer kan verka långsiktigt. Flera FN-organ finns på plats i Pakistan, men vittnar om resursbrist. Det måste åtgärdas.
Enligt en ny FN-strategi ska antalet dödsoffer i katastrofer halveras till år 2015. Årets händelser i bland annat Haiti, Pakistan, Kina och Ryssland visar att katastrofberedskapen snabbt måste förbättras. Om så sker gagnas också utveckling och säkerhet i vår värld.
Läs mer om