Knappast vad vi väntat oss av (S)
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Denna fråga borde först ha diskuterats i vårt personalpolitiska utskott. Vi från (V) fick till sist igenom att inrätta ett sådant utskott, med uppgiften att ta fram en bra arbetsgivar-politik och löne-politik. Vi var mycket nöjda med att det blev av till sist.
Utskottet har en viktig funktion. Där kan vi göra prioriteringar och lägga upp strategier för att Luleå skall vara en attraktiv arbetsgivare.
Om man i utskottet tagit beslut att förändra personal och lönepolitiken, så blir frågan därefter en förhandlingsfråga med fackföreningen. Men nu har utskottet inte ens behandlat frågan. Avtalet sades upp i alla fall och kommunen kallade till förhandlingar.
Frågan har varit uppe i budgetutskottet eftersom sociala nämnden lyft frågan där. Det är den nämnden som bär kostnaderna för helgtillägget. Jag kan förstå nämndens svårigheter då man har många andra frågor att lösa med en krympande budget.
Men är inte huvudproblemet att nämnden har för liten budget, eftersom man anser sig tvungna att ge sig på helgtillägget? Den politiska prioritering som gjorts, behöver alltså ifrågasättas. Vi visade i vårt budgetförslag att man kunde, om man hade viljan, prioritera de sociala verksamheterna och skolan.
Att ge sig in på en lönesänkningspolitik för en grupp hårt arbetande vård och omsorgspersonal, vars löner i dag inte kan sägas vara några fantasilöner precis, är knappast vad vi väntat oss av en socialdemokratisk kommunledning vars stödparti (MP) inte säger någonting över huvud taget.
Vänsterpartiet delar kommunals medlemmars uppfattning, att det är fel att ge sig på helgtillägget.