Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Svar till Anne-Marie Lindgren, NSD Debatt den 6 mars.<br /><br /><br /><br />Som ensam myndighetsutövare i fögderiet har kommunen monopol på sitt ekonomiska ansvar som skattmas. Samtidigt har kommunen, som det är i fallet med friskolor, inte ensamrätt när det gäller verksamhetsutövningen. <br /><br />Det innebär att kommunen ibland måste fördela medel från skatterna till den som utanför kommunens egen verksamhet utför verksamhetsutövningen. <br /><br />Å andra sidan: Bara för att staten har tillsynsmakt innebär det inte att staten själv kan ta ut skatt för att finansiera en verksamhet. Staten kan alltså inte finansiera fristående skolor bara för att skolverket beviljar tillstånd att bedriva fristående skolor.<br /><br /><br /><br />Att en friskola startas kan bero på flera orsaker, men ett har alla friskolor gemensamt; de fyller ett behov hos brukarna. <br /><br />Behovet kan vara av pedagogisk, språklig, eller geografisk art, till exempel gällande en friskola på landsbygden. Men tyvärr verkar det nu också vara av kunskapsmässig art, då den kommunala skolan börjar få dåligt rykte i takt med att det visar sig att en hög andel elever inte klarar kunskapsmålen. <br /><br />Orsakerna är enbart kommunernas ansvar. Anne-Marie Lindgren anser att lösningen på problemet är att vårt missnöje ska resultera i att vi väljer nya politiker. Jag anser att den nya tidens politik är att vi som medborgare kan påverka samhället även genom att rösta med fötterna. Genom att välja bort dåliga tjänster även mellan valen.<br /><br /><br /><br />Egentligen bygger hela Anne-Marie Lindgrens resonemang på en tankevurpa. Det finns minst två indikatorer på att en friskola inte innebär en merkostnad för en kommun. <br /><br />För det första tar kommunerna sig regelmässigt rätten att ge friskolor lägre skolpeng än den kommunala genomsnittskostnaden per elev. Det gör man för att man anser att man trots att skolan är fristående fortfarande har kommunalt administrativa kostnader som rör myndighetsutövning som friskolan inte ska få ersättning för. <br /><br />För det andra så tillämpar Skolverket numera principen att inte tilldela en friskola tillstånd eller rätt till bidrag om kommunen kan visa att en start skulle få betydande ekonomiska konsekvenser för kommunen. <br /><br /><br /><br />Eftersom jag har erfarenhet av att driva en ansökan vet jag att en kommun inte alltid kan styrka att en etablering innebär en ekonomisk belastning. Skälen till det kan bara vara två: antingen har de för dålig koll på sin ekonomi, vilket, <br />i vilket fall som helst, är förkastligt eller så innebär det ingen merkostnad - för då skulle de kunna visa det.<br /><br />Om en friskola dessutom blottlägger den kommunala självgodheten så leder detta till bättre skolor för alla och mer valfrihet för lärare och elever. <br /><br />Sist men inte minst kan man på sikt hoppas på att den kommunala skolan i det ekonomiska bokslutet även bokför kostnaden för att inte uppnå elevernas kunskapsmål. Jag menar allvar. Barnen och ungdomarna är den värdefullaste resursen i samhället.<br /><br /><B>Krister Hansén</B><br /><br /></NamnUPortr><Presentation> Folkpartiet i Piteå, tonsättare <br /><br /> och friskolebyggare<br /><br /></Presentation><br /><br />Svar till Krister Hansén.<br /><br /><br /><br />1. Krister Hansén anser att det är ?en tankevurpa? att friskolor kan leda till ökade skolkostnader. Nix. Det är ett fastställt faktum för storstädernas del. För mindre kommuner kan ingen fördyrande effekt beläggas; ett viktigt skäl till det är att andelen friskolor är låg. Vad som händer om andelen närmar sig storstädernas går inte att bedöma i förväg.<br /><br />2. Krister Hansén anser också att man som medborgare måste kunna rösta med fötterna, om man är missnöjd med kommunen. Eftersom jag sedan 1980-talet hävdat nödvändigheten av valfrihet också inom den offentliga sektorn håller jag, självklart, med. <br /><br />Men även med den rätten måste ansvaret för problem inom den kommunala organisationen utkrävas den politiska vägen; att rösta med fötterna är ingen ersättning för den vanliga demokratiska processen, utan ett komplement. Att starta en friskola ersätter inte de åtgärder, som kan behövas inom den kommunala skolorganisationen.<br /><br /><br /><br />Dessutom, Krister Hansén: Valfrihet måste alltid hålla inom ramen för den medborgerliga kontrollen över skattepengarna. Om det faktum att några röstar med fötterna leder till försämringar för andra, eller att alla skattebetalare drabbas av stigande utgifter, är det demokratiskt fel. <br /><br />Beslut om hur skattepengarna ska fördelas måste alltid tas i former som kan kontrolleras av väljarna - och som de kan utkräva ansvar för. Men hur utkräver medborgarna ansvar för att skolbudgeten spruckit därför att någon valt att starta en friskola?<br /><br />Därför är jag kritisk mot dagens former för finansiering av de fristående skolorna. Vilket alltså inte betyder att jag är kritisk till valfrihet inom skolan.<br /><br /><B>Anne-Marie Lindgren</B>><br>Ledarskribent, NSD
