Gemensamt för de båda åsikterna är hur lite de behandlar det som borde vara utgångspunkten för en reformering av svensk sjukvårdorganisation. Nämligen den svenska sjukvårdens bristande anpassning till behov och efterfrågan hos landets befolkning. Gruppledarna för SKL betonar att röran mellan stat, kommuner och landsting som ett huvudsakligt skäl för storregioner.
I vilka avseenden framgår däremot inte. Ett annat argument är att de två redan genomförda sammanslagningarna i Skåne och Västra Götaland enligt författarna varit lyckosamma. Påståendet låter sig göras eftersom några utvärderingar aldrig gjorts. Kanske påståendet därför går hem i delar av landet med tillräcklig distans till nämnda regioner? Medborgarna i syd- och västsverige möter nog påståendet med en stor uppgivenhet.
Ett minimikrav i den fortsatta debatten är förstås att tillskyndarna till storregioner förklarar hur sammanslagningen av små till något eller mycket större landsting skulle förbättra statens möjligheter till styrning och samordning. Ett annat minimikrav är att de redovisar någon utvärdering från de sammanslagningar som genomförts i Syd och Västsverige. Socialstyrelsens färska granskning av omorganisationen av ortopedkirurgisk och övrig opererande sjukvård i Västra Götaland talar knappast till storregionernas fördel. Något större hopp om att den diskussionen kan väckas har vi just nu inte vare sig på nationell eller på regional nivå.
För Norrlands del är den diskussionen särskilt intressant eftersom de fyra nordligaste landstingen skiljer sig mycket sinsemellan när det gäller hitintills genomförda omorganisationer. Norrbotten intar en särställning som det norrlandsting som mest energiskt förändrat sjukhusvården med de nämnda regionlandstingen som förebild. Just därför borde kloka landstingspolitiker kräva redovisning av utfall och resultat efter genomförda strukturförändringar från både Skåne och Västra Götaland. Men någon sådan klokskap är knappast att vänta från s-majoriteten här uppe.
För vår statsminister med regerings och riksdagsföreträdare för det borgerliga motståndet mot storregioner börjar situationen att bli något besvärande. Vi ser därför fram emot att regeringen pekar ut färdriktningen mot en mer nationellt fungerande sjukvård med en tydligare statlig och regional styrning. Kortare beslutsvägar är en viktig grundsten. Här finns det redan en bra förebild i det borgerligt styrda Hallands läns landsting.
Erik Lundström,
Alla landstingspolitiker i Norrbotten