Svar till Lena Hallengren och Ilmar Reepalu,
Regeringens budget för 2012 visar på en rad områden vilket inflytande Kristdemokraterna haft över innehållet och det som har störst betydelse för de mest utsatta i vårt samhälle.
Budgeten värnar i grunden starka offentliga finanser vilket är oerhört viktigt med tanke på den oro världsekonomin befinner sig i. Samtidigt som regeringen tar ansvar för rikets finanser prioriteras förbättringar för grupper med små ekonomiska marginaler. De grupper som tydligast prioriteras är barnfamiljer, pensionärer och unga med låga inkomster. Några exempel:
4 För en tvåbarnsfamilj med bostadsbidrag höjs bidraget med 725 kronor per månad
4 För en ungdom (18-28 år) utan barn höjs bostadsbidraget med i genomsnitt 120 kronor per månad
4 För en pensionär höjs bostadstillägget med 170 kronor per månad, pensionärer med de allra lägsta inkomsterna får dessutom en höjning av det särskilda bostadstillägget och äldreförsörjningsstödet.
Till detta kommer en rad satsningar och förändringar med verklig Kristdemokratisk profil.
Förbättringarna i sjukförsäkringssystemet, parboendegaranti i särskilda boenden för äldre, utökat ekonomiskt stöd för anhörigorganisationer, stärkt skydd och trygghet för barn och unga i den sociala barn- och ungdomsvården, ekonomisk satsning på stärkt elevhälsa, en humanare, rättsäkrare och bättre ordnad migrationspolitik med mera.
I debatten efter budgetens presentation har av olika anledningar och med olika syften synpunkter framförts där Kristdemokraterna framställts som syndabockar. Yttranden i stil med att "Kristdemokraterna vikit ner sig för Moderaterna", "Kristdemokraterna är dåliga förhandlare", "Kristdemokraterna är förlorare" kan inte vara mera felaktiga. I sak är budgeten fylld av Kristdemokratiska förslag och satsningar även om vi inte i alla frågor nått ända fram.
En av de viktigaste förändringarna som vi fortsätter att bevaka är naturligtvis den generella skattesänkningen för landets pensionärer som kommer att genomföras 2013 eller 2014 om inget dramatiskt sker i de offentliga finanserna.
Den kritik som framförts över höjningen av högkostnadsskyddet kan kännas befogad utifrån perspektivet om vår syn på de mest utsatta i samhället. Förslaget innebär som högst en kostnadsökning för den enskilde på 50 kr/månad och motsvarar efter uppräkning det reala värdet av högkostnadsskyddet som fastställdes 1997. Förslaget innebär inte att staten drar fördel av höjningen, utan förslaget innebär i verkligheten en förstärkning av hälso- och sjukvården genom att medlen föreslås tillfalla landstingen. I perspektivet av kostnadsutvecklingen sedan 1997 och att medborgarna drar nytta av en ekonomisk förstärkning av hälso- och sjukvården får man trots allt betrakta uppräkningen av skyddet som rimlig.
Utan Kristdemokratisk medverkan i budgetarbetet kan man förmoda att en rad satsningar för grupper av medborgare med små ekonomiska marginaler inte kommit till stånd.
En stark "social röst" i alliansregeringen är en garanti för en medmänsklig politik.